Fru talman! Valet förra hösten handlade om framtiden. Det handlade om människors förhoppningar. Det handlade om ett värderingsskifte. Det handlade om övertygelsen om att Sverige kan mer.
Allians för Sverige fick ett starkt mandat från väljarna för en annan politik än den förda - ett starkt mandat men också ett stort ansvar. Vårpropositionen är ett av många steg under mandatperioden för att förvalta det ansvaret.
Under det senaste året har regeringen lagt fram ett antal förslag för att underlätta för fler jobb i Sverige, för att minska utanförskapet och för en uthållig ekonomisk och ekologisk tillväxt.
Sänkta skatter på arbete gör det mer lönsamt att ta steget från bidragsberoende till egen försörjning. Det är inte bara en ekonomisk fråga utan också en fråga om självförtroende, självkänsla och oberoende. Fler människor får möjlighet att rå sig själva, kunna försörja sig och sin familj och öka oberoende av statliga insatser. Det är en politik för värdighet.
Till detta har reformer genomförts för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden, bland annat genom nystarts- och instegsjobb. Människor som befunnit sig långt utanför arbetsmarknaden befinner sig nu mitt i den. Det är en politik för ökad delaktighet. Det är fördelningspolitik på riktigt när det sker genom ökade intäkter och inte genom större bidrag.
Arbetsmarknaden har breddats, bland annat genom skattereduktion på hushållsnära tjänster. Därmed minskar också svartarbetet i Sverige. Skatteinkomsterna ökar, och de som tidigare befunnit sig i arbetsmarknadens skymningsland får ett socialt skydd.
Fru talman! Listan kan göras lång, och jag ska inte trötta kammaren med alla förändringar som genomförts. Men utöver dessa exempel vill jag lyfta fram den viktigaste förändringen.
Det handlar om attityden till företagande och företagarnas villkor. Det är själva grunden för välfärden och för att vi över huvud taget kan ha en debatt här i dag om hur vi ska disponera statens intäkter.
Därför är de förbättringar som genomförs, och ännu mer de förbättringar som utlovas, från regeringens sida av yttersta vikt.
Slopad förmögenhetsskatt underlättar kapitalbildningen i Sverige. Kapital kan användas till att starta nya företag eller till att finansiera tillväxt i befintliga företag. Med andra ord: Tillgången på riskkapital ökar i Sverige.
Slopad medfinansiering i sjukförsäkringen minskar förvisso den omedelbara bördan på mindre företag. Men ännu viktigare är att osäkerheten försvinner vid anställningar. Det blir inte längre en fråga om företagets överlevnad om någon i personalen drabbas av återkommande sjukskrivningar.
Den reformen gagnar företagen. Men i första hand gagnar den de människor som tidigare valts bort från anställningar därför att företagarna inte vågat ta risken.
En förlängd period för momsinbetalningar ökar företagens likviditet och minskar den administrativa bördan. Löftet om regelförenkling innebär att vi ser fram emot ytterligare lättnader och att företagare kan få ägna sig åt att driva företag.
Villkoren för företagande är också den viktigaste delen i en politik för utveckling i hela landet. Det gäller inte minst villkoren för de små företagen och för entreprenörerna.
De stora företagens huvudkontor ligger nästan undantagslöst i storstäderna. Forskning och utveckling koncentreras. Produktion förläggs till andra länder.
För framtiden kan vi inte längre sätta vårt hopp till att ett litet fåtal stora företag ska skapa jobb. I stället måste vi ha en tilltro till tillväxt i de små företagen.
Det har också bäring på den kritik från oppositionens sida som i dag riktas mot förändringarna i skatteutjämningssystemet. En fungerande och långtgående skatteutjämning är nödvändig för att upprätthålla service och samhällsfunktioner i hela landet.
En utveckling där utjämningen tappar legitimitet och stöd i stora delar av landet hotar på sikt hela systemet. Det är därför rimligt att regeringen vidtagit föreslagna förändringar.
Men det får inte stanna där. Nästa steg måste vara en mer omfattande översyn där också stärkt skattekraft för kommuner och regioner i hela landet är en viktig utgångspunkt. Jag tänker vara med om den processen och se till att vinsterna kommer hela landet till del.
Fru talman! Regeringen är på rätt väg när man lämnar den småskaliga regionalpolitiken där politiker försöker detaljstyra utvecklingen genom att styra också de små budgetposterna. Vi är nu i stället på väg att få en strukturellt riktig politik där den politiska och ekonomiska kraften läggs på att skapa förutsättningar för tillväxt. I det ingår också att skapa förutsättningar för ett förnyat grepp mellan det offentliga, det privata och den ideella sektorn.
Just så har vi gjort i min hemby, Trångsviken. Under ett och samma tak har vi i bygdegården samlat kommunala och privata verksamheter med service till företag, post, restaurang och bibliotek - listan kan göras ännu längre. De finns fysiskt nära varandra, och all service går att få på ett ställe. Men det viktiga därmed är den dynamik som uppstår när man i de offentliga och de privata verksamheterna börjar tala med varandra och börjar samverka. Man löser problem tillsammans i stället för att var för sig tackla dem i olika företag eller hos olika myndigheter.
Konklusionen är att det hänger på människorna. Det vi som politiker kan göra är att skapa förutsättningar. Tillväxten måste skapas lokalt.
I ljuset av det vill jag gärna se en konkurrensutsättning av offentlig verksamhet. Mångfalden och privatiseringarna behövs, inte främst av ideologiska skäl, utan därför att mångfalden av aktörer och det nödvändiga samarbetet mellan offentliga och privata aktörer skapar en dynamik som stärker också den ekonomiska utvecklingen.
Vi i Centerpartiet ser framför oss kraftfulla satsningar i den riktningen. Det kan till exempel vara investeringar i ett hållbart energisystem eller en samverkan mellan offentliga och privata aktörer för att skynda på och öka utrymmet för nödvändiga investeringar i infrastruktur. Fler exempel finns.
Fru talman! Sverige är just nu inne i en mycket stark konjunkturfas. Statsskulden minskar, och överskotten i de offentliga finanserna växer. Det förtjänar att nämnas att Socialdemokraterna har del i dessa framgångar. Men de framgångarna hade inte kommit utan ett stabilt ramverk som garanterat finanspolitisk stabilitet i såväl låg- som högkonjunktur.
Därför kan jag inte låta bli att oroa mig över oppositionens bristande vilja att ta ansvar för de förutsättningarna just i opposition. Man angriper regeringen hårt men städar inte framför egen dörr.
Det största oppositionspartiet redovisar inte sina beräkningar och inga inkomster, utgifter, utgiftstak eller beräkningar när det gäller statsskuldens utveckling. Det är ett aktstycke av politisk viljeinriktning men inget underlag för ett beslut rörande statens budget.
Vänsterpartiet angriper själva ramverket för den stabila finanspolitiken. Tillsammans med ambitionen att försvaga de offentliga finanserna med i storleksordningen 40 miljarder kronor är det ett illavarslande besked till alla dem som vill att politiken ska ta ansvar också för kommande generationer.
Miljöpartiet vill höja skatterna på arbete med ca 14 miljarder och totalt med uppemot 30 miljarder. En del av dessa pengar vill man i stället använda till att betala människor för att inte arbeta.
Dock ska Miljöpartiet ha credit för att man gjort läxan och i sin motion redovisat siffror för hela den treåriga budgetperioden.
Mest talande är emellertid bristen på samstämmighet mellan de olika alternativ som presenterats av partierna i opposition. Allt tal om samarbete och gemensamma tag till trots är det tre helt olika uppfattningar om Sveriges ekonomi som kommer till uttryck.
Fru talman! Under sitt första år vid rodret har Allians för Sverige levererat konkreta resultat. Den förda politiken premierar arbete. Den bidrar till energiomställning och uthållig utveckling. Den lägger grunden för utveckling i hela Sverige. Den ger förutsättningar för företagande och en stigande välfärd.
Vi vill ta steget från snack till verkstad. Vi skapar förutsättningar för nya riktiga jobb. Vi lägger grunden för en grön industripolitik och för export av svenskt miljötänkande. Vi skapar sådana villkor att mer än 200 000 aktiva småföretagares verksamhet i vårt land kan växa och skapa välstånd åt sig själva och åt vår gemensamma välfärd.
Vi pratar kanske mindre. Men på mindre än nio månader har vi, vågar jag påstå, gjort en hel del. När bokslutet presenteras är det balansräkningen som fäller domen - hur vackert förordet än må vara.
Med detta yrkar jag, fru talman, bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.