Herr talman! Den socialdemokratiska politiken
som har förts denna höst kommer att leda till en onö-
digt hög arbetslöshet. Det är för mig tråkigt att jag
måste konstatera detta.
Det har tyvärr lagts fram en rad förslag som för-
sämrar tillväxten och anställningstakten i näringslivet.
Förslagen har lagts fram i ett läge då allt borde göras
för att få en stark miljöriktig tillväxt och flera jobb.
Det har lagts en god grund. Vi har i dag det bästa
konkurrensläget någonsin för svenskt näringsliv. Vi
har dessutom en stark internationell draghjälp.
Herr talman! Vårt land har en mindre del små och
medelstora företag än vad det finns i andra jämförbara
länder. Det beror till stor del på tidigare förd politik,
från 50-talet och framåt. Det har inte varit en småföre-
tagarvänlig politik. Nu läggs också fram en rad för-
slag som raserar den grund som byggdes upp under
vår treårsperiod. Det byggdes då upp en hygglig grund
för små och medelstora företag. Nu raseras den delvis.
Därmed raseras tillväxten och framtidstron.
Detta innebär sammantaget en politik för färre
ordinarie jobb än vad vi skulle kunna få. Indirekt
drabbar detta också anställda i stat, kommun och
landsting. Detta beror på att vi har en för liten nä-
ringslivssektor i förhållande till att vi måste ha en mer
balanserad ekonomi, och vi måste fördela resurser till
en god sjukvård, äldreomsorg, en bra skola osv.
Den nuvarande arbetsmarknadspolitiken är ett re-
sultat av att resterande politikområden inte har funge-
rat. Därför binder regeringen ris åt sin egen rygg. Nu
får vi se vad som händer när budgetpropositionen för
nästa år läggs fram.
Anders Sundström har försökt att avskaffa aka-
demikerpraktiken. Det har gjorts i ett läge när det
finns 40 000 arbetslösa akademiker. Dessutom finns
det ytterligare 7 000 som just nu inte kan ta något
arbete men som kommer att sakna arbete. Det är alltså
mer än 1 % av arbetskraften. Eftersom det är så på
akademikersidan, skall man enligt min mening vara
väldigt aktsam mot att göra något som försvårar också
för den gruppen.
Nu kan vi notera att ett enhälligt arbetsmarknads-
utskott har satt stopp för detta. Vi får väl i den frågan
avvakta budgetpropositionen. Men låt mig säga att det
vore tråkigt om man inte gör allt för att få in denna
välutbildade arbetskraft i yrkeslivet, inte minst i den
privata sektorn. Där har framför allt småföretagen för
få akademiskt utbildade anställda.
Jag vill också beröra den nya ungdomspraktiken.
Jag kallar den så, eftersom den skall inledas med en
fyra månader lång helt gratis ungdomspraktik. Det har
framförts en kraftig kritik inte minst från LO:s sida att
ungdomspraktiken inte debiterades tillräckligt. Vi
debiterade en tusenlapp. Nu blir den helt gratis. Den-
na ungdomspraktik som är gratis skall följas av ett sex
månaders rekryteringsstöd. Där noterar jag att Social-
demokraterna har nyktrat till något. För ett tag sedan
tyckte de att rekryteringsstödet skulle finnas i åtta
månader.
Det som inte är bra med förslaget är att möjlighe-
ten till ungdomspraktik enbart kommer att erbjudas de
företag som ändå skulle anställa.
De som har gjort den stora insatsen för ungdomar-
na är alla de företag som har ställt upp just för ung-
domarna. Men de befinner sig i en ekonomisk situa-
tion att de inte kan fatta nya anställningsbeslut.
Egentligen läggs nu en mängd pengar ut på företag
som ändå med stor sannolikhet skulle ha nyanställt.
Här riskerar regeringen att komma i en situation
där ungdomarna inte tas om hand på rätt sätt. Men
även här skall vi avvakta propositionen som kommer
nästa år. Jag tycker emellertid att det är viktigt att
redan nu ta upp den frågan.
Jag vill också passa på att tacka alla som på ett be-
römvärt sätt har ställt upp under de svåra åren för att
ungdomen skall vara redo när konjunkturen går åt rätt
håll. Med de extra utbildningsinsatser som har vidta-
gits, med ungdomspraktiken som den främsta åtgär-
den, är jag efter att ha jämfört med andra länder
övertygad om att Sverige har klarat ungdomsfrågan
bättre än alla andra länder.
Som jag ser det hade AMS tryggt kunnat fortsätta
arbeta efter de regler som gäller. I den bättre konjunk-
turen har ungdomspraktiken i princip gällt tre måna-
der, därefter har man försökt med anställning eller
rekryteringsstöd. Stegvis har det kunnat ske en ned-
trappning allteftersom konjunkturen har förbättrats.
Jag vill också beröra åtgärden arbetslivsutveck-
ling. Förra socialdemokratiska statsrådet Bengt K Å
Johansson har ju lett den s.k. ALU-delegationen. Det
har i dagarna lagts fram en utvärdering. Det har också
tidigare gjorts flera utvärderingar. Det är ett nöje att
läsa hela sammanfattningen. Där framgår bl.a. att
ALU ger som ingen annan åtgärd utrymme för delta-
garnas egna initiativ, engagemang och kraft. I ALU
ges också möjlighet att pröva idéer och utveckla verk-
samheter som på sikt kan leda till arbete.
Det finns gott om sådana goda rader i samman-
fattningen.
Nu föreslår regeringen och en majoritet i utskottet
en insnävning av åtgärden. Det är i princip inom mil-
jö- och kulturområdena som ALU fortsättningsvis
skall förekomma. Jag anser också att detta är i denna
situation felaktigt. Många gånger är faktiskt alternati-
vet öppen arbetslöshet. Öppen arbetslöshet är faktiskt
alla gånger sämre än att man gör något. Detta gäller
speciellt när ALU får så goda betyg.
Det har funnits en liten kritisk grupp, och det är ett
par tre fackliga organisationer. Det är inom de områ-
den där det förekommer mycket svart arbetskraft. Där
har det uppstått en irritation när man har kallat till
ALU-åtgärder. Men egentligen är det väl bra att det
inom den typen av sektorer finns en åtgärd som inne-
bär att man kallar in till någonting annat än det som är
helt bredvid marknaden.
Jag menar alltså att man även när man ger sig på
att snäva in ALU-åtgärder arbetar för en onödigt hög
öppen arbetslöshet.
Här har man också tryggt kunnat lita på att AMS,
Länsarbetsnämnden och de lokala förmedlarna följer
upp, anpassar och trappar ner åtgärderna allteftersom
arbetsmarknaden lokalt och regionalt förändras.
Sammanfattningsvis vill jag säga att den social-
demokratiska regeringen inte tar till vara det goda
läge beträffande jobbtillväxt som råder i dag. Man tar
inte heller på rätt sätt till vara åtgärderna för de ar-
betslösa, för att få dem att gå från öppen arbetslöshet
till åtgärder. De här båda icke-tillvaratagandena leder,
som sagt var, till en onödigt hög öppen arbetslöshet,
detta i ett läge där vi egentligen har bättre förutsätt-
ningar än någonsin att pressa ner den mänskligt och
ekonomiskt besvärande och bekymmersamma arbets-
lösheten.
Jag vill avslutningsvis beröra den regionala pro-
blembilden. Vi har tyvärr i år fått ett antal förslag,
bl.a. om EU-finansieringen, som i stället för att bidra
till utvecklingen av tusentals nya jobb kommer att ta
bort tusentals jobb. Det finns också en linje i detta.
Det är landsbygden, små orter, s.k. stödområden, som
har det svagaste näringslivet, som får den hårdaste
smällen när man gör sådana här saker.
I det förslag vi diskuterar i dag ingår att starthjäl-
pen skall återinföras. Här vill jag att Anders Sund-
ström skall lyssna. Anna-Greta Leijon lade 1986/87
fram en proposition till riksdagen, och hon skrev
följande: Som ett led i regeringens strävan att komma
till rätta med obalanserna i ekonomin samt behov av
att finansiera angelägna reformer föreslås ett slopande
av starthjälpen.
Det skrev en stockholmsk minister, en minister
som inte var ansvarig för regionalpolitiken. Detta
skulle träda i kraft den 1 juli 1987. Då var det ganska
hett på arbetsmarknaden. I dag finns det gott om ar-
betskraft överallt.
Starthjälpen riktar sig egentligen till de allra bästa
krafterna i de områden i vårt land som inte är kon-
centrations- och tillväxtområden. Det är icke utveck-
lande för de glesare områdena, i Norrland, i sydöstra
Sverige, på landsbygden, att förlora riktiga nyckel-
människor. Det är mycket allvarligt. Det är inte ett
bättre budgetläge i dag, såvitt jag förstår, utan det är
mycket mera allvarligt.
Jag har föraningar om de besparingskrav som lig-
ger på Arbetsmarknadsverket, och jag tror aldrig att
en sådan här åtgärd skulle ha föreslagits om man hade
tagit sig tid och sett på allt i ett sammanhang. Jag
beklagar att detta förslag kom till riksdagen. Det hade
varit mycket klokare att i koncentrationsområdena ta
hand om de mycket välutbildade invandrarna. Om
arbetskraften i något sammanhang inte räcker till, är
det respektive företags sak om de vill hämta arbets-
kraft från de svagare bygderna.