Fru talman! Det sätt som Riksbanken arbetar på
när det gäller förutsägbarhet innebär att man fastslår
en princip som man håller sig till. När man vill ändra
någonting tar man upp en diskussion om detta. Om
man vill ändra räntenivåerna tar man upp en diskus-
sion om detta och redovisar plus och minus. Och
därefter, när omgivningen har sett detta, hunnit reage-
ra på detta och gjort analyser, fattar man beslut.
Så har ju inte utskottsmajoriteten agerat. I stället
har man valt att ad hoc i samma ärendebehandling ta
upp både diskussionen om den här förändringen och
göra den. Det innebär att man inte är förutsägbara i
sitt hanterande av ärendet. Jag menar att det minskar
marknadens tilltro när det gäller totaluppgörelsen om
Riksbankens oberoende.
Det är självklart rätt - som tidigare påpekats i de-
batten - att principen om att 80 % av överskottet ska
gå tillbaka till staten och 20 % ska stanna kvar i
Riksbanken för konsolidering inte behöver gälla för
all evighet. Man behöver inte försvara den som en
Don Quijote i alla olika väderlekar.
Det viktiga är ju att göra analysen, föra diskussio-
nen och följa samma beteendemönster när det gäller
beslutshanteringen och ärendegången. Den här gång-
en har man valt att hantera frågan på ett annat sätt än
vad man har gjort tidigare. Jag menar att det minskar
förutsägbarheten och skadar trovärdigheten när det
gäller Riksbankens oberoende ställning.