Herr talman! Det här betänkandet är av ett litet
annorlunda slag än de betänkanden som vi brukar
hantera i skatteutskottet. Man kanske skulle kunna
fundera på om det hade fått en annan behandling om
det hade hanterats i justitieutskottet i stället. Men nu
rör det lagen om skatteflykt, och det området hanterar
vi i skatteutskottet.
Detta är en knepig materia, minst sagt. Det är en
typ av lagstiftning som är omdiskuterad, vilket vi har
hört tidigare. Den är oerhört svår, och det ställer oer-
hört stora krav på utformningen för att rättsosäkerhet
inte skall åstadkommas.
Jag vill markera att vi från Miljöpartiets sida inte
har motsatt oss att vi har någon form av skatte-
flyktslagstiftning. Vi är också medvetna om denna
känsliga avvägning. Men det finns problem. I propo-
sitionen pekar man på Skatteflyktskommitténs slutsats
om att detta inte är någon patentlösning för att man
skall komma till rätta med skatteflykt. Det kommer
alltid att finnas möjligheter till det. Men de lagar som
vi har på skatteområdet skall vara utformade på ett
sådant sätt att de inte ger utrymme för skatteplanering.
Vi från Miljöpartiet menar att man i dag i huvud-
sak har lyckats uppnå en sådan lagstiftning. Om man
är missnöjd på någon punkt är det framför allt i den
materiella lagstiftningen som man bör söka lösningar
genom att skärpa den ytterligare och göra lagarna
tydligare i stället för att gå in och ändra i en general-
klausul, vilket i stället riskerar att försämra rättsläget
och trassla till det. Det kan alltså vara fullt möjligt att
man som företagare har två alternativ att välja mellan
som i sig kan uppfattas som fullt lagliga. Men man
kan vid t.ex. en revision hamna i det läget att man blir
utsatt för att granskas enligt skatteflyktsklausulen. Det
måste naturligtvis vara helt oacceptabelt att man har
det på detta sätt i ett rättssamhälle.
Det finns en principiell förändring som jag tycker
är intressant att ta upp, och den har ingen annan hit-
tills tagit upp. Det som jag hittills har berört har tidi-
gare talare också utgått från, och det har vi i vår re-
servation också vänt oss emot. Det som jag nu vill ta
upp gäller att man motiverar en förändring med att
ändringen dessutom syftar till att framhäva att det i
första hand är skattebestämmelsernas utformning och
inte lagmotiven som skall vara underlag vid prövning.
Man säger i betänkandet att man ändå skall skapa
en klarhet i det här fallet. Skulle detta skapa en större
klarhet? Jag tycker snarare att man går ifrån en rätt-
sprincip i det här landet. Vi har varit vana vid att det
som vi säger här i riksdagen och det som står i betän-
kanden, i propositioner och i förarbeten är en del av
underlaget för att tolka lagstiftningen. Det är en
rättstradition som vi i och för sig är ganska ensamma
om i Europa och i världen men som vi har slagit vakt
om. Det som man i klartext säger är att man nu är
beredd att förändra detta synsätt. Nu är det det som de
facto står i lagen, det sätt som man har utformat lagen
på, dvs. lagens bokstav, som skall tolkas. Detta kräver
faktiskt en helt annan uppbyggnad av rättsapparaten
än vi har i Sverige. Detta är ett sätt att möjligen för-
söka EU-anpassa eller förändra lagstiftningen. Jag
tycker att det är ganska anmärkningsvärt att man
smyger in detta på ett sådant sätt, till synes utan någon
större diskussion.
Vi tycker att det är olämpligt och olyckligt att man
gör denna förändring av skatteflyktslagstiftningen på
detta sätt. Den har inte gällt så många år sedan den
återinfördes, och det är möjligt att man skulle ha låtit
den verka ett tag till innan man bestämmer sig för
vilken typ av förändringar som man vill göra. Jag
tycker inte att detta är tillfredsställande utrett i pro-
positionen och klarlagt att problemen verkligen är så
stora, och man använder sig inte av denna lagstiftning
i så många fall där man kan påstå att det är fråga om
uppenbara och medvetna försök till skatteflykt. Man
får se antalet fall i relation till den totala omfattningen
av verksamhet som pågår i landet. Om det skall göras
förändringar vore det betydligt säkrare av många skäl
att ge sig på den direkta lagstiftningen och försöka
skärpa reglerna, så att den som har att hantera lag-
stiftningen också med större precision kan utnyttja
reglerna på det sätt som de är tänkta och slippa hamna
i tvivelsmål om var man rättsligt står.
Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall
till vår reservation 2.