Herr talman! Det är möjligt att det finns andra vä-
gar. Det skulle vara intressant om Marianne Samuels-
son kunde nämna i nästa anförande vad det är för
vägar som hon speciellt tänker på att vi i så fall ska
använda. Jag tror att det på lite sikt är nödvändigt att
diskutera med USA och försöka få landet att dela vår
uppfattning i frågan. Vi måste också försöka få USA
att ansluta sig - gärna genom nära kontakter med det
amerikanska samhället också vid sidan av administ-
rationen i USA. Sådana kontakter har vi också.
Låt mig försöka reda ut detta med att gå före. Vi
har en möjlighet inom den s.k. bördefördelning som
har gjorts inom EU att öka våra utsläpp med 4 %.
Denna bördefördelning är ett försök från EU att för-
dela de 8 % som EU totalt ska minska med på ett sätt
som är någotsånär rättvist. Man har då gått efter var
det kostar mest och var det kostar minst att minska
utsläppen och efter hur höga utsläpp man faktiskt har
i dag.
Som jag har sagt tidigare ligger Sverige på en klar
bottenplats när det gäller utsläpp per capita. Det finns
länder i EU som har tre, ja kanske t.o.m. fyra gånger
så stora utsläpp som Sverige. Sverige ligger på unge-
fär något mer än hälften av EU:s genomsnittliga ut-
släpp. Vi kommer inte att använda de här 4 procen-
ten. Vi kommer inte heller att använda de ytterligare
4 % som vi har fått på grund av att vi har så mycket
skog i Sverige till att öka vårt nationella mål för ut-
släppen framöver. Vi ska i stället visa att vi kan ha ett
ordentligt gap mellan vad vi kan göra och vad vi
faktiskt gör. Jag menar att det är det bästa uttrycket
för att visa att vi går före.
Det finns för närvarande tre länder i EU som har
speciella nationella mål som är mer ambitiösa än de i
bördefördelningen, nämligen Sverige, Tyskland och
Storbritannien.