Herr talman! Låt mig som en reflexion på det se-
naste replikskiftet bara säga att där Göran Lindblad
vill ha en färgblind överhet vill jag inte ha någon
överhet alls. Vi skiljer oss åt också på denna punkt.
Det är värt att notera en ganska angelägen sak.
Inget av de borgerliga partierna som hittills har talat i
debatten har sagt sig vara villigt att bryta med det
främlingsfientliga Skånes väl. Bara Folkpartiet har
ännu så länge sagt tydligt och klart att det inte kom-
mer att vara aktuellt att regera med stöd från Skånes
väl efter riksdagsvalet i höst. Det är angeläget att de
övriga borgerliga partierna som nu finns här i riksda-
gens kammaren ställer sig upp, tar replik eller i sina
anföranden anger om de är beredda att fortsätta regera
i Skåne eller någon annanstans i det här landet med
stöd från rasistiska och främlingsfientliga krafter.
Herr talman! Jag återgår till dagens betänkande.
Jag noterar som så många hittills att klyftorna i det
svenska samhället ökar. Det finns områden i det här
landet där människor kan leva hela sina liv i isolering,
som i akvarier. De umgås med sina landsmän, med
människor i samma situation och med ungefär samma
erfarenheter som de själva. De växer upp i sina fäders
fotspår och ofta med andra värderingar än de flesta
svenskars.
Jag tänker närmast på platser som Östermalm,
Askim och Limhamn. Det är reservat för den vita
överklassen dit förortens ungdomar i bästa fall får åka
på klassresa efter nian. Där kan de boende gå gata
upp och gata ned och spegla sig i sina likar, men inte
möta olikheten, utmaningen och utvecklingen. Det är,
om man så vill, etniskt rensade enklaver, som inte har
tillkommit genom brutal folkfördrivning utan genom
det strukturella våld som upprätthåller det svenska
klassamhället och fördriver hundratusentals männi-
skor till arbetslöshet, maktlöshet och utanförskap.
Herr talman! Det är mot den bakgrunden som
Vänsterpartiet har föreslagit att en plan ska tas fram
för att bryta det homogena mönstret i områden som
dessa - även om vi ännu inte går fullt så långt som att
tala om att "röka ut överklassen från Östermalm".
Utskottet anger att man vet att regeringen vet att
åtskilliga höginkomsttagare väljer att bo segregerat.
Vad är det egentligen för tjafs till svar? Vi föreslår att
man gör något, och det avslås med hänvisning till att
problemet finns. Det duger förstås inte alls. Jag yrkar
bifall till reservation 24 under punkt 15 och står bak-
om samtliga Vänsterpartiets reservationer.
Herr talman! Sanningen är ju den att segregatio-
nen, uppdelningen och åtskillnaden, ökar i det svens-
ka samhället som resultat av en medvetet förd politik.
Det är uppenbart inte minst i Stockholm, där den
borgerliga regimen för ett par dagar sedan återigen
avslöjades som lögnare när man påstått att betygsin-
tagningen till gymnasiet minskat segregationen. En
undersökning gjord av USK, Utrednings- och statis-
tikkontoret, i Stockholm visade att det i innerstads-
skolorna samlas fler och fler elever med rika välutbil-
dade s.k. svenska föräldrar medan det i Tensta,
Brännkyrka, Farsta och Skärholmen i större utsträck-
ning än tidigare går elever med invandrade lågutbil-
dade föräldrar med låga inkomster.
Att Folkpartiets skolborgarråd enligt Dagens Ny-
heter "gläds åt resultatet" är inte överraskande men
mycket avslöjande.
Vänstern vill skapa en skola som är en demokra-
tisk mötesplats för alla, oavsett bakgrund. Högern vill
uppenbarligen skapa segregation, statusskillnad och
ökande klassklyftor.
Herr talman! Också i årets integrationsbetänkande
finns en viss självkritik presenterad. Den är som van-
ligt omsorgsfullt paketerad i fina ord om vad man vill
och har förmått. Låt mig för Vänsterpartiets del säga
att vi är starkt kritiska till den politik som fortfarande
håller kvar åtskilliga människor med utländsk bak-
grund i arbetslöshet och vanmakt. Låt mig samtidigt
säga att de lösningar som de borgerliga partierna
presenterar här i riksdagens kammare år efter år
handlar om att göra klyftorna ännu större, vanmakten
ännu mer omfattande och utanförskapet ständigt
ökande. Vi har intet till övers för den politiken.
Integration handlar ytterst om rätten till arbete, till
bostad, att bli lika behandlad och ha samma möjlig-
heter oavsett ursprung och hudfärg, att inte någonsin
bli diskriminerad. Visst handlar det också om särskil-
da insatser direkt riktade till de områden där utanför-
skapet är tydligast, men insikten om att det inte finns
någon särskild integrationspolitik som går att skilja
från annan politik är för oss grundläggande. Vi har
därför också lagt ett stort antal förslag för allas rätt till
arbete, för en bostadspolitik som motverkar segrega-
tionen och för ett utbildningssystem där ingen slås ut.
Om dessa förslag genomfördes skulle det innebära
en kraftsamling också för integrationen. Om det inte
görs blir det ytterligare ett år av bara tomt prat.
Integrationen börjar, herr talman, dag ett. Det är
avgörande att inse detta. Gör man inte det inser man
inte mycket. Den utgångspunkten är nödvändig för ett
värdigt mottagande och en förutsättning för att det
svenska samhället ska kunna integreras, för att de
människor som kommer hit ska kunna känna förtro-
ende för vårt gemensamma land och för det samhälle
som ska bli deras hem under en lång eller kort tid.
Det är därför välkommet att utskottet konstaterar
att det inte är rimligt att svenskundervisningen av-
bryts för den som har fått avslag på sin ansökan om
uppehållstillstånd av Migrationsverket. Vi har länge
hävdat att så i dag i praktiken sker på många håll.
Men låt oss nu göra det vi verkar vara överens om
och se till att svenskundervisningen inte någonstans
avbryts bara därför att man har fått ett avslag i första
instans.
Herr talman! Vi har i många år påpekat att kvin-
nor med utländsk bakgrund ofta diskrimineras på
grund av såväl klass som kön och etnicitet. Vi har i
åratal efterfrågat en konkret handlingsplan för in-
vandrade kvinnor. Vi har försökt lyfta fram situatio-
nen för dem, som så ofta osynliggörs och marginali-
seras. Vi gör det i år igen. Jag tror att alltfler inser att
det blir alltmer aktuellt och alltmer akut. Hela integ-
rationspolitiken måste, liksom varje politiskt område,
genomsyras av ett könsperspektiv. Kampen mot
kvinnors underordning gäller alla kvinnor oavsett
bakgrund.
Herr talman! Jag inledde med att beskriva hur in-
nanförskapet i de vita överklassområdena i våra stä-
der måste brytas om integrationen på allvar ska kunna
bli möjlig. Det samhälle där en del föds med guldsked
i munnen och aldrig bryr sig om att möta andra män-
niskor som jämlikar föder ett motstånd. För några år
sedan formulerade rapparen Robert Blom det så här
på skivan Ordets makt: Jag hatar Lidingö, jag hatar
Danderyd, jag hatar Östermalm! Det handlar inte om
ett hat mot varje enskild människa, snarare om den
kärlek till sina medmänniskor som Tasso Stafilidis
för Vänsterpartiets del tidigare talade om. Det handlar
om ett motstånd mot de privilegier som en del tar sig
rätten till, ett hat, om man så vill, mot klassamhället.
Var så säker, herr talman: En del av oss nöjer sig
inte med en liten klassresa. Vi kräver varken mer eller
mindre än en grundläggande samhällsförändring.