Fru talman! Jag måste säga att jag håller med om
mycket av det som Lars Hjertén för fram, inte minst
när det gäller skolans roll att ha en stark och livaktig
kontakt med föräldrarna, även när den typ av kon-
flikter som Lars Hjertén pekar på uppstår, och kanske
särskilt när dessa konflikter uppstår, för att ta ett
resonemang om vikten av de ämnen som ibland kan
upplevas som känsliga.
För att återgå till frågan om hur vi kan rekrytera
vuxna invandrare till vidare studier tror jag att det
ändå är viktigt att kommunerna har möjlighet både att
erbjuda utbildningsplatser som är väl utformade så att
de passar den enskilda individen och att man också
har verktyget för att kunna erbjuda studiemedel via
det nya rekryteringsbidraget. Det handlar ofta om att
skapa en så gynnsam situation som möjligt för att
man ska våga ta det där klivet: att ge sig in i utbild-
ning. Då vet vi att de studiesociala frågorna betyder
väldigt mycket i praktiken för att man ska få möjlig-
heten att ta beslutet om att man ska börja studera. Det
gäller inte minst grundvux. Då har kommunerna med
de här instrumenten större möjlighet att jobba aktivt.
Det är min bedömning.
Jag vill också påpeka samma sak som Lars Hjer-
tén; folkhögskolorna och folkbildningen får icke
glömmas bort i det sammanhanget. Här har vi en
folkbildningsstruktur som är mycket van vid att ar-
beta just med frågor om studiemotivation och att
skapa miljöer som gör att det här trappsteget blir
något lägre och att stimulera vidare utbildning. Jag
ser mycket gärna, och ser det som kolossalt viktigt,
att folkbildningen blir en väldigt central aktör. Kom-
munerna ska ju föra en dialog med fackliga organisa-
tioner och arbetsgivare, men också med den viktiga
folkbildningen.
Lars Hjertén tar upp frågan om idrott och hälsa,
och det är också ett ämne och ett område som engage-
rar mig mycket. Jag ser det som ett stort problem,
naturligtvis, att vi har fått en ökad övervikt bland barn
och ungdomar. En enkel väg att gå i debatten skulle
vara att öka antalet idrottstimmar. Samtidigt ser vi att
idrottslektionerna inte i den utsträckningen attraherar
de barn och ungdomar som är i störst behov av det.
De som framför allt engagerar sig i idrottstimmarna
är ju de barn och ungdomar som också är fysiskt
aktiva i övrigt på sin fritid. Vi måste föra en diskus-
sion om hur vi ska förändra idrottsämnet så att vi
fångar upp de barn och ungdomar som redan med det
timantal vi har i dag inte deltar fullt ut. Det är den
viktiga delen i Skolverkets uppdrag: att se hur en
sådan förändring ser ut för att komma vidare i att
stimulera fysisk aktivitet bland barn och ungdom.