Herr talman! Jag ser det som en enorm tillgång att vi har samma syn, att riksdagen delar synen på behovet av att fortsätta det östliga partnerskapet och att fortsätta att ha en hög ambitionsnivå. Jag ser det som en uppmaning att nu kanske också bygga på med kommunikation med artiklar och annat om det östliga partnerskapet.
Det vi har försökt göra är att få ett konkret resultat i Riga och att se till att skrivningarna där, som ska vara vägledande för hur EU ska agera, är tillräckligt ambitiösa. Jag har personligen sett till att vi har besökt Georgien, Moldavien och Ukraina. Jag har bjudit med mina kollegor. Vi åkte gemensamt till både Georgien och Moldavien med den polska och den danska kollegan.
Vi fortsätter att tala om de här frågorna. Men jag ser detta som en uppmuntran att göra ännu mer, att kanske kommunicera här på hemmaplan också. Men jag tror nog att man har uppfattat väldigt tydligt var Sverige står i den här frågan.
Det är en besvikelse att det helt tydligt finns en rörelse som något delar EU:s medlemsländer, att några börjar bli mer tveksamma till att hålla fast vid det östliga partnerskapet. Därför måste vi fundera över hur vi ska utforma detta så att vi fortsatt kan motivera reformtakten och motivera människor, inte minst i Georgien, Ukraina och Moldavien, att fortsätta arbetet och hålla kursen när det gäller de här ganska svåra reformerna.
Klimatfrågan anser jag att vi har diskuterat många gånger. Det är väl känt vad som är den svenska linjen, och vi har fått stöd för våra positioner.