Fru talman! Jag får tacka statsrådet för svaret.
Skattebefrielsen infördes 1981. Sedan dess har
basbeloppet ungefär fördubblats. I andra
sammanhang har vi varit mycket noga med att
inflationen inte skall förändra skattesatsen. I det
här fallet behövs det aktiva beslut för att så inte
sker.
Som statsrådet nämnde är det här inte riktigt i linje
med övrig beskattning. Principerna togs upp i
skattereformen. Man konstaterade då att det inte
var en neutral beskattning av arbetsinkomster, men
att man ändå skulle genomföra detta av praktiska
skäl. Önskemålet var också att stimulera ett ökat
tillvaratagande av naturtillgångar. Gäller det skälet
fortfarande, vilket jag anser att det gör, bör man
låta beloppet följa inflationen. Man justerar det
alltså då och då, när det är befogat.
Man bör beakta att den som plockar bären faktiskt
har kostnader för att komma till plockplatsen. Man
har kostnader för att frakta bären till den som vill
köpa dem. Om inte beloppet justeras upp tror jag
att läget blir sådant att den som börjar närma sig
gränsen för det skattefria beloppet inte plockar mer
bär. Man vill inte vara skattefifflare, samtidigt som
man tycker att det är besvärligt att hålla reda på och
redovisa kostnaderna för den här inkomstens
förvärvande. Därför menar jag att ett återställande
av värdet skulle medverka till att vi bättre tar till
vara våra naturresurser i folkhushållet, som tanken
var när man införde bestämmelsen.