Fru talman! Jag tror att det stora misstag som både skolministern och Gunilla Svantorp gör är att man blåser till strid i stället för att försöka hitta lösningar för lärare och annan personal i skolan. Det finns stora möjligheter - elever som lyckas och framgångar som nås - och andra gånger är det problem.
Gunilla Svantorp tycker att det är jobbigt att jag återkommande i debatter pekar på att 16 000 elever underkänns i årskurs 9. Det är helt enkelt för att sätta ljuset på ett antal av de allvarliga problem vi har.
Vi har, fru talman, flera förslag för att ta tag i den bristande likvärdigheten mellan exempelvis stad och land, mellan pojkar och flickor och mellan dem som kan svenska och dem som inte kan. Vi har till exempel föreslagit att man ska ha obligatorisk språkscreening redan i tre- eller fyraårsåldern för att hitta de barn som inte har språket och vokabulären och helt enkelt ge dem en chans att klara skolan och livet. Detta har Gunilla Svantorp röstat nej till.
Vi har lagt fram förslag om obligatorisk läxhjälp redan i lågstadiet i stället för att detta skjuts in sent, som ofta skett innan. I stället ska stödet ges tidigt. Detta har Gunilla Svantorp röstat nej till.
I de diskussioner vi nu har haft, förra veckan om skolfinansiering och denna vecka om skolval, finns det en bred majoritet i riksdagen som inte är nöjd med tingens ordning utan ser problem med bristande likvärdighet och ett behov av att utveckla skolvalet.
Jag är rätt övertygad om att det, om vi från partierna hade suttit ned vuxet, hade funnits goda chanser att göra upp. Det är inte säkert att vi hade kunnat bli överens, men det hade funnits goda chanser att nå viktiga, bra lösningar för att säkra finansiering och utveckla skolvalet. Men ansvaret för att det inte blir så landar i knät på Gunilla Svantorp och skolministern. Skolministern hade kunnat ringa någon av oss. Gunilla Svantorp hade kunnat lägga fram initiativ i utbildningsutskottet. Men hon har valt konflikt framför långsiktighet, och det beklagar jag.