Herr talman! Jag har lyssnat noga och med intres-
se på socialministerns svar på de mycket berättigade
frågor som Chatrine Pålsson har ställt. En reflexion
som man gör är att tongångarna är väldigt annorlunda
nu när socialdemokraterna befinner sig i regerings-
ställning än vad tongångarna var då de befann sig i
opposition och inte minst än i den förra valrörelsen.
Ett av huvudskälen för att man skulle byta regering
var då att det skulle bli en regering som satte stopp för
de otäcka borgerliga nedskärningarna i kommuner
och landsting.
Vi befinner oss nu i en situation där sjukvården får
allt svårare att klara av sina uppgifter. Vi vet att vi har
en socialdemokratisk ledning i landet och att social-
demokraterna sitter i ledning för 25 av 26 sjukvårds-
huvudmän. Så var ansvaret ligger för det som kommer
att hända under mandatperioden är väl ganska uppen-
bart.
Chatrine Pålsson har redan varit inne på frågan om
de växande köerna, och vi kan nästan dagligen vi läsa
i tidningar runt om i landet om hur man får vänta allt
längre på angelägna operationer.
Vi befinner oss i ett svårt ekonomiskt läge, det vet
vi alla. Därför är det naturligtvis angeläget att ta till
vara de resurser som finns på allra bästa sätt. Ett så-
dant sätt uppfanns ju redan i mitten på 80-talet, då
kloka politiker i Bohuslandstinget sade att det var
bättre att ta pengar till aktiv sjukvård, operationer och
behandlingar, än till passiv sjukskrivning, förtidspen-
sioner m.m. Den s.k. Bohusmodellen föddes, där
tanken var att pengar skulle föras över från ett område
till ett annat.
Det dröjde många år tills man fick gehör från So-
cialdemokraterna på denna punkt. Flera av statsrådets
föregångare med samma partifärg kämpade emot
denna förändring i slutet på 80-talet. Men till slut blev
den av. Man har alltså kunnat föra över drygt 400
miljoner kronor under ett antal år för att få bort köer-
na.
Vår slutsats från Folkpartiets sida, när vi i våras
såg på problemet med de växande vårdköerna, var att
det uppenbarligen behövdes mer resurser och inte
mindre resurser. Förutom de uppgifter som vi själva
hade fått tyckte vi oss kunna inhämta att de utvärde-
ringar som var beställda av det socialdemokratiska
Socialdepartementet tydde på att dessa pengar var
precis så värdefulla som landstingspolitiker och per-
soner i försäkringskassornas styrelser hade bedömt
det. Därför drog vi slutsatsen att anslaget till detta
konto skulle öka. Regeringen har dragit motsatt slut-
sats.
Frågan är om statsrådet även nu i höst har samma
uppfattning som framfördes i samband med vårbudge-
ten och som tyvärr också finns med i budgetförslaget,
nämligen att detta anslag i stället bör minska. I så fall
skulle jag för egen del, och säkert många fler, vilja ha
en motivering till att så har skett.
Min andra fråga, som jag har ställt till statsrådets
föregångare och även till statsrådet, då med viss för-
ståelse för att frågan ställdes i början av ansvarsperio-
den, är mycket enkel. När räknar statsrådet med att
köerna skall vara så pass hanterliga som de var när
Socialdemokraterna tog över ansvaret?