Fru talman! Jag skall inte lägga mig i debatten om
fläskköttsproduktionen, även om man i min valkrets
är mycket intresserad av den.
Först vill jag kommentera samarbetsresone-
manget. Samarbete är självklart bra så länge det leder
till något som är bättre. Om man blickar tillbaka på
den politiska historien finner man exempel på samar-
bete och uppgörelser som faktiskt har lett snett. Jag
tror inte att någon i dag försvarar de s.k. Hagauppgö-
relserna - åtminstone gäller det huvuddelen - i början
och i mitten av 70-talet. Tvärtom tror jag att det råder
ganska stor enighet om att de på flera olika sätt kon-
serverade och förstärkte de problem som lett fram till
den utveckling som vi sett inte minst i slutet av 80-
talet. Den typen av samverkan och samarbete är far-
lig.
Om Centern tillsammans med Socialdemokraterna
konserverar en situation, där man inte vidtar tillräck-
ligt omfattande åtgärder och omprövar politiken för
att faktiskt få fram jobb, är det inget bra samarbete.
Skulle det gå åt det andra hållet är det i grunden posi-
tivt.
Som jag tidigare sagt finns det i de här förslagen
en viss insikt om problemen med höga, och ännu
högre, skatter. Det som föreslås räcker emellertid inte
till. Dessutom, som Anne Wibble sade: Det tas ju
tillbaka igen med råge om man lägger samman det
som riksdagen i dag debatterar och det som skall
diskuteras, vilket huvuddelen av debatten egentligen
rör. Däri ligger problemet.
Om saneringen av ekonomin är vi, med tanke på
Per-Ola Erikssons och mitt förflutna, naturligtvis helt
överens - det här har hög prioritet. Det är därför som
alla förslag i våra motioner är finansierade fullt ut, till
sista kronan.
Det intressanta och det som jag skulle vilja fråga
Per-Ola Eriksson om är följande: Varför händer det
ingenting på arbetsrättens område? Varför blir det inte
enklare att anställa - om nu Centern och Per-Ola
Eriksson står bakom de stora skattehöjningarna? Och
varför händer det ingenting på tjänstesektorns områ-
de?