Fru talman! Jag börjar med den sista frågan. Jäm-
fört med dagens situation så kommer de förslag som
vi har ställt oss bakom tidigare tillsammans med den
ökade satsningen på att förstärka kommunerna och
möjligheten att anställa fler vuxna i skolan totalt att
flytta fram positionerna betydligt. Det kommer att
erbjuda större möjligheter för de multihandikappade
barnen.
Det är kanske inte den ekonomiska delen som är
viktigast, utan det som jag tog upp i mitt anförande,
nämligen betydelsen av bättre kunskap och kompe-
tens om olika funktionshinder. Vi måste också bli
bättre på att samverka kring varje enskilt barn, och då
handlar det inte bara om skolans personal utan om all
den kompetens som finns ute i kommunerna. När jag
står här i talarstolen vill jag uttryckligen understryka
att jag har stort förtroende för den kunskap och kom-
petens som finns ute i kommunerna i dag. Men den
kan bli bättre. Staten har ett ansvar att ställa upp med
forskningsinsatser och vidareutbildning.
Jag tycker att det är lite intressant att jag ständigt
får frågan om visstidsbegreppet från borgerliga parti-
er som annars så ofta säger att vi ska reglera saker
och ting. Varför ska vi politiker nu helt plötsligt lägga
oss i och säga att visstidsbegrepp innebär så och så
många timmar eller dagar? Här måste vi ju lita på
professionen och möjligheten att föräldrarna tillsam-
mans med barnet och personalen, den sakkunskap
som finns, kan avgöra från fall till fall vad viss tid är.
Men för att det ska vara lyckat och för att vi ska klara
av integrationen i samhället i övrigt bör man ha i
åtanke att det är i hemkommunen som det här barnet
ska leva även fortsättningsvis som vuxen.