Fru talman! Jag tänkte börja med att säga att vi i
dag har en debatt som skiljer sig från förra årets, då vi
delade upp de olika ärendena mellan de olika leda-
möterna. Det beklagar jag lite grann, eftersom jag
med avsikt inte har gått in på de områden som mina
kolleger Lennart Fridén, Jan Backman, Roy Hansson
och Anne-Katrine Dunker kommer att ta upp. Då
skulle vi få en debatt där alla ärenden hela tiden togs
upp. Därför är det med avsikt, Åke Gustavsson, som
jag har lämnat dessa.
Det är tyvärr en skillnad på skatteområdet mellan
våra partier. Ja gunås är det det. Det har vi märkt i
flera år. Vi har försökt få igenom skattesänkningar.
Vi är övertygade om att den enskilda människan vill
kunna leva på sin lön och på sin pension och vill
kunna bestämma mer själv över vilket utbud av sam-
hällets erbjudanden som han eller hon vill använda.
Jag förstår mycket väl att Åke Gustavsson efter
sitt korta inlägg om skatterna sade: Nu återgår vi till
kulturpolitiken. Åke Gustavsson vill nämligen inte
diskutera frågan om att om skatterna sänks så får den
enskilda människan mer att disponera över själv. Och
det är för oss mycket viktigt.
Vi har många gånger diskuterat Riksteatern. När
vi fick våra länsteatrar satt vi båda två i utskottet. Det
var en stor press från länens sida att de skulle få
länsteatrar. Det sades då att i takt med uppbyggnaden
av länsteatrarna kan det ske minskningar i fråga om
Riksteatern. Det är det vi gör.
Vi återkommer som sagt till folkbildningen.
Jag måste säga att jag blir lite förskräckt när Åke
Gustavsson talar om min människosyn. Jag hoppas
verkligen att vi inte skall misstänka varandra för
underliga åsikter på det området. Jag tycker inte att
någon i kulturutskottet skall göra det.