Herr talman! Först vill jag kommentera det Börje Vestlund säger angående Amsutbildningar. Jag besökte arbetsplatser under 2006. Då var det högkonjunktur i Sverige. Jag gjorde besök tillsammans med några arbetssökande och fick frågan: När ska du börja då? De stirrade på mig. Behovet av arbetskraft var så stort just då. Jag tror egentligen att vi under lång tid har missat möjligheten att synka ihop, även i högkonjunktur, när Socialdemokraterna styrde Sverige.
Jag säger inte att det är lätt. Jag säger att jag tror att vi ska lära av de misstag som eventuellt har begåtts. Nu har vi ett utbildningssystem som är sjösatt. Ja, det är väl inte satt i någon sjö, men det är i alla fall verkställt nu. Det måste vi ha tilltro till, särskilt lärlingssystemet, så att det inte blir så att vi saknar kompetens inom dessa så kallade praktiska yrkena. Det är livsviktigt för ett land att ha det framöver.
Jag ska försöka svara på Börje Vestlunds två frågor. När det kommer till Justitiedepartementet respektive Finansdepartementet vill jag nog passa där och be att vi tar det i särskild ordning och att vederbörande får svara på det i andra eventuella debatter i kammaren.
Ambitionen måste dock vara att det gäller minskat regelkrångel inom samtliga departement så att man netto ser att en företagare fått minskat regelkrångel. Annars, herr talman, är det inget minskat regelkrångel. Då kan vi fylla på hinken, och så tömmer någon ur den samtidigt som någon fyller på igen. Det är helt meningslöst. Där tror jag alltså att Börje Vestlund har en poäng. Jag bara utgår ifrån att detta arbete pågår, och jag ser med glädje fram emot att man också lyckas inom dessa två departement. Det kanske finns andra, dessutom.
Sedan var det detta med sjudagarskarensen. Den remissomgång som gjordes i frågan om att förändra trygghetssystemet och därmed förändra antalet karensdagar visade inte att man tyckte någonting annat, utan där var man i remisserna nöjda med ett sjudagarssystem - om man fick sänkta egenavgifter. Det skulle man få här.
Däremot tyckte jag att det var märkligt skött. Om jag går tillbaka till min företagarroll och får ett brev från Försäkringskassan som talar om att jag nu får sju karensdagar men där det inte står någonting om den kompensation som är i samband med detta är det klart att man blir förbannad, upprörd, sur, putt, purken, grinig, vresig och lättirriterad. Nåväl: Jag tror att det är bra att man har lyssnat i så fall.
Jag ska också säga att man kan välja fler dagar än dessa sju. Man kan välja upp till 90 dagar om man vill. Valfriheten är alltså viktig.