Fru talman! Det är inte ofta som jag kan hålla med
finansministern. Men han avslutar sitt svar med att
det bör vara upp till varje medlemsstat att bestämma
den högsta skattesatsen för alkoholdrycker, och det
tycker jag är ett riktigt uttalande.
Länderna inom EU har olika traditioner när det
gäller punktskatter. Det finns därför ingen anledning
att sträva efter en gemensam lagstiftning inom unio-
nen. Däremot är det inte särskilt klokt att bortse från
verkligheten och tro att vi i Sverige skulle kunna föra
en skattepolitik som alltför mycket avviker från om-
världens. Det gäller inte bara alkoholskatter och andra
punktskatter utan även inkomstskatter, kapitalskatter,
förmögenhetsskatter m.m. Vi är en del av den inre
marknaden, som också Nils-Erik Söderqvist påpekar.
Jag kan hålla med interpellanten om att det ur ett
folkhälsoperspektiv naturligtvis är önskvärt att be-
gränsa skadeverkningarna av alkoholmissbruk. Till-
gänglighet och priser är två viktiga komponenter.
Men tyvärr leder höga alkoholskatter och alltför reg-
lerade öppethållandetider fel. Den illegala handeln
med alkoholdrycker och tobak har enligt samstämmi-
ga uppgifter ökat i omfattning. Systembolagets för-
säljning i södra Sverige påverkas kraftigt av såväl den
legala som den illegala införseln av alkohol. Det finns
beräkningar om att mer än 50 % av spritkonsumtio-
nen är obeskattad i Sverige. Detta medför att den
samhälleliga kontrollen över tillgången är en illusion,
att staten går miste om skatteintäkter och att det ska-
pas ett underlag för ökad organiserad brottslighet.
Om ganska precis två år kommer varje svensk att
få föra in minst 10 liter sprit, 20 liter starkvin, 90 liter
vin och 110 liter öl varje gång man passerar gränsen.
Med alltför stora skillnader mellan inköpspriset ut-
omlands och i Sverige skapas en marknad som på
kort tid kan ödelägga många års arbete med att hindra
en utbredning av spritmissbruk. Att staten kommer att
tappa skatteintäkter är ställt utom allt tvivel.
Med höga skatter på öl slås svenska bryggare ut.
Redan i dag rullar det in mer än 200 000 liter öl varje
dag som inte beskattas i Sverige. Var tredje starköl
som konsumeras i landet är varken köpt på System-
bolaget eller på restaurang. Bryggerier läggs ned,
arbetslösheten ökar och ölkonsumtionen ökar. Det
borde vara uppenbart vad man ska göra i ett sådant
läge. I stället för att defensivt följa utvecklingen gäl-
ler det att ta initiativet. Nyckelorden är upplysning
och marknadsanpassning.
Tobaksbruket har sjunkit kraftigt genom många
års enveten upplysning i förskolor, skolor och medier.
I andra länder har man framgångsrikt kunnat begrän-
sa alkoholkonsumtionen på liknande sätt. För att
avdramatisera alkoholen krävs det ovanliga djärva
informationsgrepp, men också att vi gemensamt kan
få bort den lönsamma illegala marknaden. För att
klara det krävs att vi anpassar oss till omvärldens
skattenivåer. Vi behöver inte bli något lågskatteland
när det gäller alkohol, men vi måste minska incita-
menten för smuggel- och svarthandel. Den danska
nivån förefaller vara en lämplig nivå. Danmark tillhör
högskatteländerna inom EU när det gäller alkohol,
även om man har en bra bit till den svenska nivån.
Min fråga till finansministern är: Hur ser rege-
ringens strategi ut för att vända utvecklingen, dvs. hur
avser finansministern att förändra skatterna och inför-
selkvantiteterna under de närmaste två åren för att
undvika de skador som både folkhälsan och statskas-
san kan drabbas av?