Herr talman! Tack, Nadja Awad, för viktiga frågor!
Som moderat tror jag på marknadsekonomi. Jag förstår att detta kan verka främmande för en del partier, men i grund och botten och i själ och hjärta tror jag på marknadsekonomi. Det betyder att tågbolagen, som vill att man ska åka tåg, har ett eget ansvar att se till att man till exempel kan köpa en biljett. Det ligger naturligtvis i tågbolagens egenintresse att sälja tågbiljetter. Det är alltså svaret på ledamotens första fråga om varför vi inte lagstiftar om detta.
Jag vill dock lyfta detta och säga att det är ett problem. Jag tyckte att det var ett rejält problem när SJ beslutade att stänga sitt biljettkontor i Gävle. Det finns nämligen ingen pressbyrå i Gävle, så du kan inte köpa biljett på Pressbyrån där. I stället finns det en biljettautomat. Det är inte alla som har tillgång till betalkort. Du kanske inte har bank-id, eller du har blivit avstängd från banken eller har inte fått ett bankkonto. Det gör det svårt att köpa en biljett digitalt. Jag delar alltså ledamotens oro för att det finns grupper som har svårt att köpa biljett i dag, inte minst i Gävle.
Vem drabbas då av detta, förutom den enskilde? I det fallet naturligtvis SJ, som inte får sälja en biljett. Det borde ligga i SJ:s och andra tågbolags absoluta egenintresse att sälja biljetter till resenärer. Jag hoppas därför att marknaden löser detta.
När det gäller ersättning för förseningar finns det två delar. Om vi ger kraftigt ökad rätt till förseningsersättning kommer det att höja biljettpriset. Någon måste ju i slutändan betala den kompensationen. Vi moderater vill att det ska vara billigt och enkelt att åka tåg, och vi vill ha låga biljettpriser. Det är alltså förklaringen.