Fru talman! Jag tycker att man ska vara mer ödmjuk i politiken än att påstå att något är fel. Jag skulle kunna kommentera, men jag sade i mitt anförande att jag skulle låta bli det. Jag kanske skriver en artikel sedan om saker som har sagts. Jag kommer att läsa protokollet mycket noga.
Jag har i debatten hört uttalanden där det är tydligt att den som har fordran i dessa sammanhang går före och att egendom är viktigare än människor. Det framgår tydligt i texten.
Den diskussionen hade jag dock tänkt att vi skulle slippa denna gång. Men den är intressant, för det handlar om politiska värderingar, och jag tar gärna upp den tråden senare.
Det är lite märkligt att Yvonne Andersson påstår att den här regeringen har gjort insatser för att minska barnens utsatthet. Det finns procentsiffror på hur andelen barn som berörs av vräkningar har minskat år för år i förhållande till de begärda vräkningar som årligen redovisats. Några distrikt i landet för manuell statistik, så det kan finnas något litet fel i detta.
Under början av 2000-talet lyckades man minska antalet berörda barn med 5-15 procent. Sedan vi fick denna regering har antalet fall i förhållande till de vräkningar som begärts ökat med 1,23 procent, 1,18 procent och nu senast 2009 med 2,61 procent. Jag tycker därför inte att man kan säga att man har varit framgångsrik i detta, men jag kan se omständigheter som gör att det inte var så enkelt.