Herr talman! Kammaren skall nu diskutera skade-
ståndsansvar vid dammhaveri. Frågan har föranletts
av proposition 1996/97:46, som regeringen har av-
lämnat. Man föreslår där att den som är skyldig att
underhålla en damm för vattenreglering skall ha ett
strikt ansvar för de skador som kan uppkomma om det
blir ett dammhaveri.
Det här förslaget har inte föranlett några motion-
syrkanden i sig. Det kan bero på att förslaget i stort
sammanfaller med de allmänna skadeersättande regler
som vi för närvarande har. Förslaget i sig är alltså inte
på något vis revolutionerande.
Regeringen pekar dock på att det kan finnas vissa
fördelar med att föra in en sådan här bestämmelse i
vattenlagen. Bl.a. kan det ge en möjlighet att snabbare
klara av ersättningsärenden. De som skall få skade-
stånd kan på så sätt få det snabbare. Är det så, är det
naturligtvis enbart positivt.
I Sverige har vi ca 6 000 olika dammar runt om i
landet. Av dem är 140 stycken stora dammar, som är
mer än 10-15 m höga. Det betyder att stora grupper
människor bor och verkar inom områden som är po-
tentiella riskområden. Då är det naturligtvis oerhört
viktigt att de har en trygghet. Skulle något hända med
en sådan här damm måste de kunna få ersättning för
de skador som i så fall kan uppkomma.
Den här frågan har Tom Heyman tagit upp i en
motion, där han pekar på att det i dag inte finns ett
fullgott skydd för alla som eventuellt kan råka illa ut
vid dammhaveri. Detta beror på att möjligheterna för
dem som är ansvariga för dammen att försäkra sig är
begränsade. De stora kraftbolagen har i dag försäk-
ringar som täcker upp till 2 miljarder norska kronor.
Vid riktigt stora dammhaverier får man räkna med att
ersättningsanspråken kommer att vara betydligt större
än försäkringsbeloppet. Det kan betyda att man går
miste om ersättning eller att man får för låg ersättning
när skadan skall regleras. Detta är naturligtvis inte
tillfredsställande.
Vi anser att regeringen borde ha tagit upp den här
frågan i propositionen. Det har regeringen inte gjort. I
stället har man hänvisat till att det på något sätt skall
lösa sig frivillighetsvägen. Vi tror att det är absolut
nödvändigt att regeringen ytterligare en gång funderar
på hur man skall trygga möjligheterna för alla att få ut
full ersättning om olyckan är framme och ett stort
dammhaveri skulle inträffa. Det är innebörden i reser-
vation nr 1, som jag yrkar bifall till.
Olle Lindström har i en motion tagit upp en fråga
som i och för sig också är viktig. Han tycker att ska-
dor som uppkommer i andra fall än vid direkta have-
rier borde föras in under begreppet strikt ansvar. Han
har hemställt att riksdagen skall besluta om detta rakt
upp och ned. I utskottet har vi konstaterat att vi inte
har underlag att göra den bedömningen på det yrkan-
det. Vi förutsätter att regeringen, när man läser mo-
tionen och betänkandet, ser över de möjligheter som
finns att förbättra för de fall som Olle Lindström tar
upp i sin motion. Med det har vi moderater låtit oss
nöja vid det här tillfället.