Fru talman! Precis som Alice Åström sade här har det skett framsteg i Marocko när det gäller demokratiska fri- och rättigheter. Det har gjort det. När det gäller Västsahara lyser de här framstegen tyvärr i stor utsträckning med sin frånvaro. Jag vill återvända till den kommuniké som regeringspartiet i Marocko publicerade i samband med att Marocko firade sin 50-åriga självständighet. Där är man oerhört tydlig med att man inte kommer att frånträda Västsahara på något sätt, utan detta betraktas som en del av marockanskt territorium. Det är som vi alla är överens om i strid med internationell rätt, i strid med folkrätten.
Europeiska unionen präglas för mig av att värna demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Marocko är en av Europeiska unionens sydliga grannar. Vi har ett associationsavtal med dem. Samtidigt strider Marockos agerande i Västsahara på avgörande punkter mot de värderingar som låg till grund för den europeiska unionen. Då måste man även med grannar, även med dem man handlar med och dem som uppenbarligen drar fördelar av ett associationsavtal med Europeiska unionen kunna tala klartext när det gäller de övergrepp som sker i Västsahara och oviljan att efterkomma FN och det internationella samfundet. Jag tror inte att sanktioner just nu är det mest nödvändiga, men frågan är om Marocko ska fortsätta att ha en så gynnad ställning som man har gentemot Europeiska unionen om man konsekvent fortsätter att förhala en lösning av Västsaharafrågan.