Fru talman! Man anar att den formulering som nu har föreslagits av EU-kommissionen om 65-timmarsregeln jämfört med i dag, när det inte finns något tak, skulle kunna innebära att en 65-timmarsgräns om den blir verklighet skulle kunna bli normerande på den europeiska arbetsmarknaden, i varje fall i många länder. Detta gäller i synnerhet i en tid som vi nu möter med en stark konkurrens från låglöneländer. Det finns naturligtvis betydande argument och i viss mån frestelser för att se till att behålla arbetstillfällen och produktion även i de länder som har relativt goda löner och goda villkor.
Sedan är frågan: Går det att komma överens om ett nytt arbetstidsdirektiv? Den bild som Hans Karlsson förmedlar här av diskussionerna på ministerrådsmötena visar ett ganska splittrat fält. Vågar du dig på någon bedömning: Kan vi komma överens mellan dessa 25 medlemsstater om en gemensam syn på detta? Kan det i så fall bli en överenskommelse som även vi i Sverige känner är duglig och att vi kan leva med den? Eller ska vi hålla oss fast vid det nu gällande arbetstidsdirektivet? Är det för övrigt möjligt?