Herr talman! Detta är ett ärende som ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Redan 2011 skrev jag om det här problemet på min egen blogg, om orättvisan mellan dem som kanske jobbar 15 arbetspass på en månad och dem som har normal arbetstid med 22 arbetsdagar.
Bakgrunden var att jag hade talat med personer som arbetade till exempel natt inom vården, och jag såg att de drabbades hårt ekonomiskt av karensdagen vid sjukdom. Flera fackliga organisationer har också drivit den här frågan genom åren.
I oktober 2012 blev jag ledamot av den då pågående Parlamentariska socialförsäkringsutredningen, som tillsattes av Alliansen. En av de frågor jag drev var just att byta karensdag mot karensavdrag. Och eftersom det fanns fler röster för att ändra enades utredningen till slut om detta. Det blev också ett av förslagen i vårt slutbetänkande, som vi överlämnade till regeringen redan i januari 2015.
Sedan utredningen presenterades har Moderaterna drivit frågan om karensavdrag. Men regeringen har tyvärr inte gjort särskilt mycket åt vare sig detta eller alla andra kloka förslag i den stora socialförsäkringsutredningen.
Först den 1 mars i år, mer än tre år efter att utredningen presenterades, fick riksdagen propositionen från regeringen. Den innehåller ett förslag som är identiskt med utredningens förslag om karensavdrag. Det är lite märkligt att det skulle ta sådan tid. Det är som sagt också konstigt att formuleringen är identisk med den som fanns i utredningens förslag.
Men det är i alla fall en välkommen förändring för dem som exempelvis arbetar natt inom sjukvården eller inom andra yrken där man arbetar längre men färre arbetspass. Det är kanske också en liten pusselbit för att göra de yrkena aningen mer attraktiva.
Jag blir dock lite förvånad när jag läser både propositionen och betänkandet. Det står nämligen att "förslaget om ett karensavdrag grundar sig på en överenskommelse mellan regeringen och Vänsterpartiet. En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har sett över karensdagens konstruktion" och i stället föreslagit karensavdrag. Det är en märklig historieskrivning. Det här förslaget grundas alltså helt på en enig socialförsäkringsutredning där samtliga åtta riksdagspartier ingick.
Det är dessutom märkligt att regeringen tillsatte ännu en utredning som tittade på exakt samma sak som Socialförsäkringsutredningen precis hade tittat på. Sedan föreslog man exakt samma lösning, ordagrant, som i utredningens förslag. Det fördröjde alltså förslaget i tre år.
Karensavdrag - en mer rättvis självrisk
När jag hör Kerstin Nilsson från Socialdemokraterna tala förstår jag att vi är helt överens i sak. Hon talar om hur viktigt detta är, framför allt för kvinnor som arbetar inom vården.
Det tog alltså tre år från det att vi överlämnade utredningens slutbetänkande till ansvarig minister tills regeringen lade fram ett förslag, som var färdigt, serverat och klart i utredningen. Det är faktiskt lite märkligt.
Det tog sju år från att jag själv tog upp den här frågan i sociala medier första gången tills förslaget blev verklighet och kom till riksdagen för behandling. Man får inte ha bråttom som politiker.
Det känns ändå bra att ha varit en del av förändringen, hela vägen från utredningen fram till i dag.
Jag yrkar för Moderaternas räkning bifall till förslaget i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 15.)