Herr talman! Hans Göran Franck har frågat mig
hur det svenska stödet åt fängslade svenskar
utomlands genomförs i praktiken och vilka
prioriteringar som görs.
Ett av utlandsmyndigheternas åligganden är att
hjälpa svenskar som berövats friheten utomlands.
Under tiden från gripande till dess dom meddelas
är huvuduppgiften att se till att den misstänkte får
ett rättsskydd som så långt som möjligt motsvarar
det som vi har i Sverige. Ett primärt
rättssäkerhetskrav är att den som berövats friheten
erbjuds hjälp med att skaffa försvarsadvokat och
tolk. Självklart gäller detta alla typer av brott.
Några prioriteringar görs således inte.
Om den åtalade döms till fängelse och domen
vinner laga kraft, är uppgiften att se till att den
dömde får en så dräglig tillvaro som möjligt i
fängelset. Besök ordnas regelmässigt. Vid behov
skall utlandsmyndigheten ordna med adekvat kost
och, om det behövs, läkar- och tandvård.
När det finns formella möjligheter att få
straffverkställigheten överförd till Sverige,
upplyses den dömde om förutsättningarna. UD
sköter sedan ansökan till domslandet.
Ibland kan det vara befogat att vidta ytterligare
åtgärder. Då måste ett antal faktorer övervägas.
Domslandets maktutövning gentemot utlänningar
begränsas av de grundsatser i allmän folkrätt som
kräver att denna maktutövning håller internationell
standard. Det betyder att utlänning har rätt till ett
rättegångsförfarande och en strafftillämpning som
tillgodoser grundläggande rättssäkerhetsgarantier
och inte diskriminerar honom. Om dessa
grundsatser inte följs av domslandet, kan det vara
befogat att överväga en intervention genom
diplomatiska kanaler. Om domslandets
rättsordning väsentligen skulle skilja sig från vår
egen, kan detta vara ett skäl till agerande.
1973 års lag om bistånd till svenska medborgare i
utlandet m.m. föreskriver att den som
stadigvarande vistas utomlands skall erhålla bistånd
endast om särskilda skäl föreligger. I ett sådant fall
får styrkan av den dömdes anknytning till Sverige,
släktrelationer etc., vägas in. Om en utlandssvensk
råkat ut för frihetsberövande i ett land som har en
rättsordning och ett rättsväsende som starkt
avviker från svenska förhållanden, kan det finnas
sådana särskilda skäl som avses i 1973 års lag.
Självklart spelar också förhållandena i fängelset i
domslandet och den dömdes hälsotillstånd en viktig
roll vid en bedömning av huruvida fallet skall tas
upp på ett extraordinärt sätt.
Jag kan försäkra Hans Göran Franck att UD och
utlandsmyndigheterna lägger ner ett omfattande
arbete för att tillvarata och skydda våra
medborgares intressen i utlandet.