Fru talman! Jonas Ringqvist har frågat mig vilka
åtgärder jag avser att vidta för att göra tydligt vilka
regler som tillämpas vid marknadsgodkännande av
genetiskt modifierade produkter samt om den svenska
kritiska hållningen till antibiotikaresistensgener inne-
bär att regeringen kommer att motsätta sig marknads-
godkännande av grödor som innehåller sådana gener.
Det är inte första gången jag svarar på frågor om
eller diskuterar genetiskt modifierade organismer
(GMO) i riksdagen. Min inställning till GMO torde
vid det här laget vara väl bekant. Jag vill hänvisa till
mina tidigare svar om GMO från den 16 mars och
den 22 juli i fjol.
Som Jonas Ringqvist säkert känner till enades
EU:s miljöministrar vid rådsmötet den 24-25 juni
1999 om ett förslag till ändrat direktiv om avsiktlig
utsättning av GMO i miljön. Detta förslag innehåller
en rad förbättringar som regeringen verkat för under
förhandlingarnas gång. Sådana förbättringar är tydlig
GMO-märkning, ökat inflytande från allmänheten i
beslutsprocessen och strängare riskbedömning. Men
även obligatoriska uppföljningsprogram och tidsbe-
gränsade tillstånd för GMO som släpps ut på markna-
den och möjlighet att fasa ut användningen av antibi-
otikaresistensgener anser jag vara klara förbättringar.
Förslaget skall nu diskuteras en andra gång av Euro-
paparlamentet, vilket sannolikt inte kommer att ske
förrän under senare delen av våren. Till dess gäller
givetvis existerande lagstiftning på området, dvs. den
svenska miljöbalken, nuvarande GMO-direktiv
90/220 och EG-förordningen om nya livsmedel.
Regeringen har nyligen initierat ett arbete med att
ta fram en svensk policy om antibiotikaresistens i
GMO. En viktig del i detta policyarbete är den rap-
port som de svenska genteknikmyndigheterna pre-
senterade i fjol. Rapporten remitterades för kom-
mentarer till en bred krets av berörda aktörer i sam-
hället, vilket inkluderar universitet, intresseorganisa-
tioner, industrin och ett antal myndigheter. Alla in-
kommande kommentarer liksom rapporten kommer
givetvis att vara av stor betydelse för det fortsatta
policyarbetet.
Låt mig mot denna bakgrund svara Jonas
Ringqvist på följande sätt. På första frågan är svaret
att tillståndsprövningen vid ansökningar om mark-
nadsgodkännande av GMO sker i enlighet med exis-
terande lagstiftningar i Sverige och EU. Vid minis-
termötet i juni i fjol tryckte såväl jag som flera av
mina EU-kolleger på vikten av att det nya förslaget
till direktiv efterlevs så långt det är legalt möjligt.
Även industrin uttalade sig positivt om att följa dessa
riktlinjer, vilket vi sett i flera av de nya ansökningar-
na. Att förbättringarna i det nya förslaget redan nu
kan följas innebär en ökad försiktighet i hela hante-
ringen av GMO-ansökningar. Exempel på denna
försiktighet är de nya kraven på en bredare och
strängare riskbedömning och på uppföljningspro-
gram.
När det gäller frågan om antibiotikaresistensgener
har regeringen i samband med bedömningar av mark-
nadsansökningar konsekvent påpekat det olyckliga i
att dessa gener finns kvar i slutprodukterna. Detta har
gjorts med tanke på den oro som människor känner
för dessa gener, trots att de hittills inte bedömts inne-
bära en risk. Jag är därför den förste som välkomnar
den förbättring som ministerrådets förslag innebär när
det gäller antibiotikaresistensgener. Regeringen
kommer givetvis att motsätta sig marknadsgodkän-
nande av GMO som innehåller antibiotikaresistens-
gener som bedöms innebära risker för människors
eller djurs hälsa. Jag kommer att återkomma i frågan
om antibiotikaresistensgener när den policy som nu är
under utarbetning är klar.