Herr talman! Minnet fungerar alldeles perfekt i
denna fråga. Hösten 1993 organiserade
socialdemokrater och LO massor av små
uppvaktningar. Budskapet var: Vi
socialdemokrater ser till att det blir 90-
procentsnivå! Debatten fördes i kammaren i
december 1993. Sedan kom julen, och efter det var
det 80-procentsnivån som gällde. Partisekreteraren
betonade mycket noga att vi inte har råd med annat
än en enhetlig nivå på 80 % i våra system.
Jag tycker inte att det är fel att ändra sig, men den
indignation som uppvisades var enorm. Sedan
planade den ut, och det händer också i många andra
frågor.
I morgon har vi arbetsmarknadsdebatt. Men
Johnny Ahlqvist är väl medveten om att
arbetsmarknaden och ekonomin befann sig i fritt
fall utför under socialdemokratins sista år vid
makten? Från april 1990 till april 1991 -- vi kan inte
välja sommarmånaderna -- ökade varslen med nära
500 %. Från april 1993 till april 1994 minskade
varslen med 70 %, och näringslivet har väl nu färre
varsel än jag har upplevt sedan början av 70-talet.
När man tar över en så sargad skuta tar det
naturligtvis ett till två år att vända utvecklingen,
och vi kommer att få jobba många år än för en
återgång till en fullgod ordinarie arbetsmarknad.
Det gör man inte genom rundgång i a-
kassesystemet eller AMS-systemet.