Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reserva-
tionerna 1 och 3.
Detta är mitt sista anförande i Sveriges riksdag,
och jag hade önskat att jag inte hade behövt hålla det.
De ändringar som kommer att beslutas i regerings-
formen 10:2 och 10:5 är olyckliga ur politisk syn-
punkt.
Ändringarna i regeringsformen innebär att riksda-
gen successivt kan avhända sig det mesta av sin be-
slutsmakt till EU, vilket innebär att främmande poli-
tiker utan någon bindning eller mycket ringa bind-
ning, kunskap eller något ansvar inför oss svenska
medborgare kommer att bestämma i mycket hög grad
om vår politik och besluta om våra lagar. Detta skrev
jag redan i EMU - en kritisk analys, där jag konstate-
rade att det kommer att bli en mycket liten minoritet.
Det var med stor tvekan som många av oss sade ja
till att delegera lagstiftningsmakten vad gäller han-
delsrätt, jordbruk och andra marknadsfrågor till Brys-
sel. Den gången sade vi att effektivitet får vi priorite-
ra. Men vi har sett att effekterna inte var helt lyckliga.
Vi har funnit att vi har anslutit oss till nationer med
en tung byråkrati och en överproduktion av lagstift-
ningar och regleringar. Vi i Sverige var verkligen inte
felfria i detta hänseende, långt därifrån. Men under de
senaste 20 åren har vi avreglerat mycket. Efter EU-
anslutningen har vi fått nya regleringar. Jordbruksre-
gleringen, CAP, hör väl kanske till de allra värsta
skräckexemplen.
Förändringen i regeringsformen 10:2, som majo-
riteten här i riksdagen vill att vi ska anta, innebär att
EU-lagstiftningen kommer in på mycket, mycket
känsliga områden. Vi får ett nytt rättsligt instrument.
Rambeslutet kommer att innebära att vi tvingas att
anta lagar som vi egentligen inte från början vet vad
de innebär mer övergripande, men framför allt i de-
talj. Det är mot rättssamhället, och det har jag sagt
tidigare. Det innebär dessutom att regeringen men
också en rad främmande regeringar kommer att be-
sluta om vår lagstiftning på känsliga områden, som
straffområdet, om poliser, domstolar etc. Medborgar-
na i vårt land kommer inte att kunna utkräva något
demokratiskt ansvar av dem som binder oss vid lagar
som kan komma att få betänkliga följder. Dessutom
stärker vi regeringens makt i mycket hög grad i för-
hållande till riksdagens. Vi får en annan maktbalans.
Vill vi verkligen detta?
Nej, här har Moderaterna trots allt reserverat sig.
Men varför inte då sätta ned foten och i en så viktig
fråga begära beslutande folkomröstningar? Vi har ju
alltid haft sådana på vårt program. Då hade medbor-
garna fått rätt att fatta beslut, ett beslut som är oerhört
viktigt för dem.
Ändringarna i 10:5 kanske är ännu allvarligare. I
framtiden kan riksdagen med ett beslut, visserligen
med kvalificerad majoritet, överlämna beslutsmakten,
delegera all makt och allt inflytande, allt reellt infly-
tande till EU. Jag säger inte att det kommer att ske på
en gång, men det kommer att ske successivt. Det
gäller väldigt viktiga områden - försvars- och utri-
kespolitik, polis, domstolar, rättsväsende, straffrätt
och i förlängningen också välfärdspolitiken, inte
minst pensionerna.
Vi förlorar vårt land till det som den berömde
engelska historikern Robert Conquest kallar "en kor-
porativ stat helt avklädd sitt ursprung, sin historia och
kort sagt sin nationalitet". Jag är övertygad om att
KU:s ordförande känner till Conquest sedan tidigare
och har läst honom med viss aktning.
I folkomröstningen om EG/EU handlade frågan
om ett statsförbund. Men vi ser ju nu hur vi mer och
mer nalkas förbundsstaten. Det är därför jag har tagit
till orda. Det är de här små, små tysta stegen mot
överstatlighet och ett ökande demokratiskt underskott
som är det allvarliga.
Därför tycker jag att det enda anständiga hade va-
rit att låta medborgarna besluta i denna fråga genom
en beslutande folkomröstning, som ju lagstiftningen
öppnar för. Varför man inte vill det förstår jag egent-
ligen inte. Misstror man medborgarnas förmåga att
sätta sig in i problemen? Jag tror att de känner väldigt
starkt vad som är riktigt.
Det är väl kanske inte så många riksdagsledamö-
ter som lyssnar på mig, men om de gör det vill jag
förmedla ett meddelande som jag fick från en med-
borgare, en ganska ung medborgare i Skövde.
Han skriver så här: "Jag vill uppmuntra dig att
väcka förslag om folkomröstning för demokratins
skull, för politikerförtroendets skull, för landets
framtids skull. Jag har talat med personer här i Sköv-
de, de är överens med mig, det måste bli en folkom-
röstning. Och det bästa vore om propositionen helt
skulle tas tillbaka eller skulle röstas ned i kammaren.
Jag är en helt vanlig medborgare och väljare, men om
det finns något jag kan göra för er i denna allvarliga
fråga, tveka inte att be mig om hjälp!" Och det är
därför jag läser upp det här. Han skriver vidare: "Jag
älskar demokrati, mänskliga friheter, jag älskar folk-
styre, därför försvarar jag den stockholmska riksda-
gens självständighet och fortbestånd."
Jag tycker att vi alla här i kammaren borde lyssna
på honom. Han vill att det ska vara den svenska riks-
dagen som ska lagstifta. Han vill inte att vi ska över-
låta lagstiftningen till andra. Vi har inte heller fått det
mandatet.
Jag tror att för riksdagens anseende borde vi tänka
till en gång till och faktiskt enas om en folkomröst-
ning. Jag tror annars att historiens dom i framtiden
kan bli hård.
Jag beklagar att talmannen har sett mer till reger-
ingsformens eller kanske snarare riksdagsordningens
bokstav än till de mål som bestämmelserna i reger-
ingsformen är till för att uppnå, nämligen att så stora
frågor som ändringar i regeringsformen ska ske utan
brådska. Propositionen kom i sista ögonblicket, tio
månader före valet, just när riksdagen gick på jullov.
KU har behandlat propositionen under hela våren.
Betänkandet var tryckt i förrgår eftermiddag. Då
skulle ledamöterna utanför KU läsa 104 sidor. Förse-
ningarna var sådana att talmannen gjorde tolkningen
att regeringsförordningens tidsfrist på 15 dagar för
krav på folkomröstning kunde suspenderas på grund
av riksdagsordningens krav på att lägga fram krav på
folkomröstning vid plenum. Riksdagsordningen är
visserligen ingen grundlag.
Strikt formellt håller kanske allt detta. Det vet vi
egentligen inte. Vi har ändå ingen författningsdom-
stol, så vi kommer heller aldrig att få veta det. Vi får
väl hoppas att en del forskare tittar på problemet.
Men med tanke på regeringsformens mål och syfte
och med tanke på omsorgen om vår demokrati och
våra medborgares rätt tycker jag att beslutet är tvivel-
aktigt. Vad jag talar om är alltså inte det juridiskt
korrekta eller inte helt korrekta beslutet utan det som
är mer politikens anda och mening.
Det finns naturligtvis två vägar, som den kloke
brevskrivaren från Skövde skrev, att återremittera
ärendet till KU eller att se till att vi får en beslutande
folkomröstning. Tyvärr har jag inte makten att hjälpa
honom. Jag hade hoppats på mer generositet.
Till hösten är jag vanlig medborgare - jag har
tänkt på det här - och då är jag beroende av de beslut
som fattas här. I dag känner jag det som att ordet
medborgare inte är helt korrekt. Jag har nog en känsla
av att jag i framtiden, tyvärr, kommer att bli under-
såte.
I detta anförande instämde Tom Heyman (m).