Fru talman! Jag håller med Ana Maria Narti. Vi
verkar ha samma uppfattning. Det är inte lagen det är
fel på, utan det handlar väldigt mycket om attityder i
det svenska samhället.
Jag har inget behov av att på något sätt försvara
AMS i den här frågan. Man har precis samma skyl-
dighet som alla andra. Jag tror inte att det är värre
inom AMS, inom Arbetsmarknadsverket eller ute på
arbetsförmedlingar i de här delarna än vad det är för
övrigt. Jag tror inte att det finns någon indikation om
det. Vi möter det här på många ställen.
Det är inte så länge sedan jag pratade med en ung
invandrarflicka. Hon pratade klockren svenska och
berättade att hon hade sökt jobb på en arbetsplats.
Hon berättade vad hon kunde och vad hon hade för
kvalifikationer. Arbetsgivaren var jätteintresserad
ända till hon sade sitt namn. Då sade han att han
skulle ringa senare, och så hörde han aldrig av sig.
Sedan gjorde hon om experimentet efter några dagar
då hon pratade med en annan arbetsgivare. Hon sade
att hon hade ett svenskt namn, och hon kom omedel-
bart på anställningsintervju. Jag måste säga att detta
är fruktansvärt trist att höra för oss som jobbar med
de här frågorna. Så rotat är det med ett namn. Man
går inte efter kvalifikationer. Man går inte efter vad
människor kan.
Men det finns något som är glädjande i det här,
som det har gjorts undersökningar om. Det finns
faktiskt företag och arbetsgivare som är väldigt duk-
tiga på att anställa människor med invandrarbak-
grund. När man sedan gör en analys av hur nöjda
arbetsgivarna är med sin arbetskraft ser man att de
här företagen är minst lika nöjda med sin arbetskraft
som de företag som i högre grad har anställt svenskar.
Det tycker jag ändå ger en indikation på att man fak-
tiskt har fel uppfattning om man diskriminerar män-
niskor för att det finns en invandrargrupp på arbets-
marknaden. Detta måste vi bryta sönder, och jag
tycker att vi ska hjälpas åt, Ana Maria Narti.