Herr talman! Det är gott och väl att det finns ett intresse att se över detta. Jag är dock lite rädd. Jag vill inte säga något ont om Anna Hedborg, utan jag tycker att det är en respektabel kvinna som gör ett bra arbete. Men vi är lite förvånade över att det är en enmansutredning och att det inte fick bli en parlamentarisk utredning, som kanske hade varit lite mer öppen och mer vidsynt för att få in olika alternativ.
Jag har i min hand en bild från Arbetsmiljöverket som just visar snedfördelningen av premie- respektive kostnadsbärande branscher inom försäkringsvärlden inom arbetsskadeförsäkringarna. Det visar sig att näringen för utvinning av mineral ligger extremt högt. Det är detta som är belysande. Den näringen betalar samma premie som en annan näring, som jag kan tycka är ganska riskfylld, nämligen hotell- och restaurangbranschen. Där förekommer det säkerligen en hel del småskador men även ack så allvarliga brännskador och dylikt. De har, snabbt räknat, en tredjedel så höga kostnader för olycksfall. Det är egentligen detta som skulle vara en sporre för näringen inom mineralvärlden, att få ned sina kostnader genom att satsa konkret på att vara förebyggande.
Det är över huvud taget anmärkningsvärt att försäkringstänket är så svagt hos regeringen att man inte är mer mån om att ta vara på den kompetens som finns hos parterna och även inom det privata försäkringsnäringslivet, där man har erfarenhet av att vara förebyggande. Det är en självklarhet i ett privat försäkringsbolag att förebygga för att få ned kostnadsläget så mycket som möjligt. Det vet vi med all önskvärd tydlighet - det kan vi se på bilförsäkringen och även hemförsäkringen, där man verkligen arbetar för att sänka premierna, om man får respons från försäkringstagarna.
Det finns också ett annat incitament, och det är att arbetsgivare investerar mycket resurser i en bra yrkeskår - en god anställd förutsätter utbildning och så vidare. Då vill jag fråga ministern om man inte från regeringshåll tror att arbetsgivare även på detta område vill få tillbaka sin anställde så fort som möjligt.
Som det är nu finns det inget konkret incitament för företagaren eller för den försäkrade att komma tillbaka till arbetet. Det är väldigt lätt att man hamnar i ett ekorrhjul och är i behandling gång efter gång. Jag vill föregripa svaret genom att bara nämna i korthet att jag inte tror på Försäkringskassans större resurser. Jag är engagerad i Försäkringskassan så jag vet mycket väl att den har fått mer resurser - det är underbart, jättebra, och det behöver vi - men låt oss gå ett steg ytterligare. Jag vill ställa frågan en gång till om inte förebyggande åtgärder kunde vara väl så effektivt. Jag tror att det finns goda saker i bland annat den finska modellen, som är hundra år gammal och har arbetat med ett lite mer privat tänk. Jag lyssnar gärna ytterligare på ministern om det finns tankar åt det här hållet.