Fru talman! Kia Andreasson säger att man inte
kan stå här och säga så enkelt, som Ragnwi Marce-
lind gör, att det saknas resurser.
Jag skulle vilja fråga Kia Andreasson om hon
läste Aftonbladet den 14 mars. Kriminalinspektör
Börje Karlsson har anmält fem förundersökningsleda-
re i Stockholms län till JO. Han hävdar att bristande
resurser gör att polisen hellre lägger ned fall än utre-
der dem. Om inte Kia Andreasson tror på honom
kanske hon lyssnar till BRÅ:s rapport om varför
brottsuppklaringen har minskat. Där står det så här:
Slutsatsen är att det i hög grad handlar om resurser
om brottsuppklaringen ska återföras till en mer ac-
cepterad nivå, som förelåg före omorganisationen i
mitten av 1990-talet. Vissa förbättringar kan säkerli-
gen uppnås genom effektiviseringar, men det är inte
rimligt att förvänta sig några stora effekter av sådana
åtgärder. En mer realistisk väg är att utöka resurserna
för utredningsverksamheten.
Kia Andreasson står här och säger gång på gång
att det inte behövs mer resurser. Vi står ju inte här
och säger det för att vi på något sätt vill trilskas med
regeringen, Miljöpartiet eller polisen, utan vi gör det
därför att vi är angelägna om att skapa trygghet för
samhällsmedborgarna. De ska känna att deras brott
utreds, och polisen ska inte behöva anmäla sig själv.
Tycker Kia Andreasson att det är rimligt att vi har
kommit till en sådan här situation i polisväsendet i
Sverige år 2002? Jag skulle gärna vilja ha svar på den
frågan.
Sedan säger Kia Andreasson att det finns så
mycket pengar att närpolisen skulle kunna fungera,
men den kan inte det därför att den inte har resurser.
Närpolisstationerna har ju lagts ned. 193 närpolisom-
råden har stängts de senaste sex åren, och då kan det
inte fungera som det skulle göra. Det är bara det vi
försöker säga om och om igen.
Jag tycker att det är Kia Andreasson som inte
lyssnar och har öronen öppna. Jag försöker förklara
varför jag argumenterar på det sätt som jag gör.