Herr talman! Tack för frågorna! Jag börjar med Bolivia. I Mexiko ställde sig Bolivia i ett hörn. De ville inte vara med i omröstningarna. Jag minns det mycket väl. Jag var inte där, men jag följde det mycket noga på tv; jag undrar om inte Jens Holm faktiskt var där. Den kvinnliga ordföranden klubbade ganska resolut, och det blev ett rejält beslut trots att ett av länderna, Bolivia, ställde sig vid sidan av. Efter det har det förts mycket fruktbara bilaterala samtal. Bolivia hade en idé. Man ville ha moder jords rättighetslag. Den gav Sverige stöd till. Den fördes in i förhandlingar, och den fördes in i texterna. Det skapade ett förtroende.
För bara någon månad sedan drygt var vi ett par riksdagsledamöter som hade möjlighet att träffa Bolivias klimattoppförhandlare tillsammans med Sveriges klimattoppförhandlare Anna Lindstedt. Det var fascinerande att höra och se. Man har nu drivit igenom den lagen. Man är oerhört angelägen och aktiv vad gäller klimatfrågorna. Under en tid stoppade man till och med i Bolivia subventioner till fossilanvändning. Det blev starka protester, varför man fick dra tillbaka det. Men det visar ändå att man vill jobba mycket framåt vad gäller klimatfrågorna.
Vad gäller pengar till bistånd upplever inte jag att man snor pengar. Jag tycker att det är ett vårdslöst uttryck. Det handlar om hur vi förvaltar de gemensamma pengar vi har. Det är ingen hemlighet att Folkpartiet och flera av oss folkpartister ska jag säga för att vara riktigt, riktigt rättvis är väldigt positiva till och angelägna om additionellt klimatbistånd.