Fru talman! Skälet till att jag tyckte att det var bra
att Sonia Karlsson faktiskt i sitt inledningsanförande
sade att man har stramat åt även i kommunerna är att
regeringen och den socialdemokratiska gruppen här i
riksdagen gång på gång tidigare har hävdat att man
har undantagit kommunsektorn. Men det har man
alltså inte. Det är det som är viktigt.
Det är också viktigt att man då redovisar ordent-
ligt vilka de ekonomiska effekterna är. Det har inte
gjorts i den här skrivelsen eller i någon annan skrivel-
se från regeringen. Man får gå till andra källor för att
få fram de siffrorna eller göra egna analyser genom
t.ex. riksdagens budgetkontor, en annan trovärdig
instans.
Jag menar att redovisningen måste vara riktig och
rättvis. Den har varit politiskt vinklad. Det är det som
är allvarligt. Då får vi en konstig debatt, och det har vi
delvis haft också. Den kanske blir bättre nu.
När det gäller utjämningssystemet är det alldeles
riktigt att jag som ledamot i den kommittén naturligt-
vis har möjlighet att påverka. Det gör jag självklart
också. Men det handlade mer om principen. Vi har
här i riksdagen fattat beslut om att principen för ut-
jämningssystemet skall vara att man inte skall bedriva
regionalpolitik eller någon speciell stimulanspolitik.
Det skall vara just ett utjämningssystem som skall
utjämna sådana kostnader som kommunerna i princip
inte kan påverka, utan som hänger ihop med ålders-
struktur, lagstiftade åtaganden osv.
Jag menar faktiskt att just kollektivtrafikfaktorn
inte följer den principen på grund av att kostnader för
transporter inte bara är kollektivtrafik utan i väldigt
hög grad också privattrafik med bil. Det gäller natur-
ligtvis också bilar inom företag och inom den offent-
liga sektorn. Det gör att vi får sned balans, för det ser
olika ut i olika delar av landet. Det är litet märkligt
om man i den här typen av utjämningssystem har en
faktor som gör att just de delar av landet som redan
har de högsta kostnaderna för transporter dessutom
skall bidra till storstäderna i det här fallet.