Herr talman! Det är riktigt att man har ett ansvar
på lokal nivå, och att vi efter valet har ansvar där är
också riktigt. Men allt elände kan ju inte ha börjat
under de senaste månaderna. Det är det första. Det
andra är att man måste få resurser från staten för att
kunna lösa problemen.
Våra krav på ökat antal vårdplatser gäller alla om-
råden: inom äldrevården, psykiatrin och den somatis-
ka vården. Vi har som sagt glädjande nog professor
Jerzy Einhorn, som har en lång sjukvårdserfarenhet
och som också har varit med och gjort behovsanaly-
sen.
Jag vill inte måla allt i svart, för allt är inte svart,
men det är alldeles för många i dag som lider av en
sjuk vård. Så länge det finns människor som lider av
att inte få vård i rätt tid, av att inte få ett korrekt be-
mötande och av att få vänta och lida, är jag inte nöjd
som politiker. Jag vill ha en sjukvård där människan
skall få bli betydelsefull och där inte det materiella
skall gå först.
När det gäller huvudmannaskapet håller jag med
Leif om att det nog är bra att få lite konkurrens. Jag
har jobbat i svensk sjukvård sedan 1965. Det vet
säkert socialministern också. Jag har sett tabeller på
att människor som börjar arbeta i en annan form, i en
privat verksamhet, ofta är mycket nöjda. Jag har sett
siffror på upp till 75 % fler nöjda i privata verksam-
heter. Det måste jag ta till mig. Då får jag också se till
att skapa förutsättningar för att man har en verksam-
het där man trivs. Glada, trygga och positiva medar-
betare ger också glad, trygg och positiv vård. Och när
det gäller vården är det viktigt att personalen är trygg
och trivs. Jag ser fram emot, Lars Engqvist, att vi får
många sådana här debatter och att vi skall kunna
komma överens om bra lösningar till fördel för sjuka
människor i vårt land.