Fru talman! När jag gick hit till kammaren i dag trodde jag att debatten skulle handla om propositionen och betänkandet, som syftar till att av dem som inte sköter sina återbetalningar ska pengarna kunna krävas tillbaka tydligare och enklare och att de som inte studerar på heltid inte heller ska ha studiemedel på heltid. Det trodde jag att debatten skulle handla om. Men snabbt gick det över till att Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville prata olika nivåer på studiestöd och studiebidrag, nämligen hur mycket pengar man ska få om man pluggar. Och det kan vi absolut göra. Det brukar vi ju göra i debatterna om de andra propositionerna och betänkandena som vi har här i kammaren, och det brukar alltid gå ut på samma sak: Socialdemokraterna tycker ingenting - det kanske är därför de inte är här i dag. Vänsterpartiet har högst bidragssumma, 900 kronor per månad men ofinansierat - det var kanske därför de gick härifrån. Miljöpartiet, som är det enda av partierna som har sitt bidrag finansierat, har 900 kronor medan Vänstern har 690 kronor i månaden.
Problemet är bara att ingenting av det här nämns när ni ska presentera det i stort, sammanföra det, slutförhandla det och finansiera det på riktigt, nämligen i er gemensamma motion. Där stod det ingenting om studiemedel.
Det måste betyda att med Alliansens politik får man höjt bidrag, höjd lånedel och höjt fribelopp med 30 procent, trots att det är en finansiell kris fortfarande ute i Europa. Samtidigt skärper vi systemet så att CSN får ökade möjligheter att dra in pengarna från dem som inte sköter sina skuldåterbetalningar till statskassan igen.
Mot Alliansens tydliga politik på studiestödsområdet står den samlade oppositionen som har tre olika förslag, inte debatterar betänkandena på rätt plats och i rätt tid, inte finansierar förslagen, inte presenterar dem i sin gemensamma budgetmotion och inte ens närvarar i kammaren. Det känns lite oseriöst, måste jag säga.