Herr talman! Den avreglering som kom till stånd
1990 har i många fall visat sig ändamålsenlig. I de
allra flesta fall har den fungerat bra. Jag vill
upprepa det jag sade i mitt första anförande,
nämligen att man får medge förvärvstillstånd om
det finns särskilda skäl. Man behöver inte vägra
förvärvstillstånd. Den här lagen är inte alltid
tvingande. Principen i lagen är ändå att vi skall se
till att få bosättning och sysselsättning på orten. Det
måste vara huvudmålet. Jag förstår att det också är
John Anderssons ambition när han tar upp dessa
frågor.
John Andersson undrar om löftet att bosätta sig
inte skulle kunna innebära att man mister rätten till
avverkning under det första året. Det är en
frågeställning som naturligtvis kan diskuteras i
särskild ordning. Jag kan förstå bakgrunden till den
synpunkten. Jag vågar inte här och nu ge något
omdöme om den. Det kan uppstå problem med att
ha ett särskilt system för just den här typen av
förvärv. I många sammanhang är det angeläget för
en förvärvare att göra avverkningar förhållandevis
snabbt även om förvärvet är gjort i god mening.