Ändringar i fiskelagen

Herr talman! Jag tänkte fortsätta lite grann med den intressanta diskussionen om äganderätten gentemot förvaltning av gemensamma naturresurser. Företrädare från Kristdemokraterna brukar i dessa sammanhang gärna tala om förvaltarskapstanken, alltså hur man ska förvalta en gemensam resurs. Men här hörde jag Irene Oskarsson inledningsvis säga att grundprincipen om äganderätten är grundläggande i detta sammanhang. Det betyder att den går före förvaltarskapstanken. Så tolkar jag det. Är man enskild ägare till ett fiskevatten äger man fisken som passerar i detta fiskevatten. Är inte det en lite konstig tanke? Denna fisk är rörlig och en gemensam resurs. Måste man inte ha ett system där man har rimliga krav även på ägare till enskilda fiskevatten? Ska man inte ha en lagstiftning som kan reglera detta? Ska inte land med lag byggas, Irene Oskarsson? Ska man ha frizoner bara för att man är ägare till fiskevatten? Eller är det kanske så att Irene Oskarsson, precis som Rune Wikström från Moderaterna, anser att man som ägare till enskilt vatten ska få göra som man vill? Håller detta ihop? Hur är det egentligen med förvaltarskapstanken hos Kristdemokraterna?