Fru talman! Arbetsvillkoren är väldigt utmanande i välfärden. Därför har man också svårigheter att rekrytera.
Nu talar Magnus Persson om beskattningsrätten för kommuner och regioner. Samtidigt håller regeringen på att förbereda förslag som skulle förhindra eller skapa sämre förutsättningar för kommuner och regioner att höja sina skatter om de så skulle behöva. Det som Sverigedemokraterna säger och den politik som sedan genomförs lirar inte riktigt.
Vi socialdemokrater har till skillnad från Sverigedemokraterna och regeringen konsekvent prioriterat välfärden medan SD-regeringen hellre har sänkt skatten, och mest för dem som redan har höga inkomster. Vi har satsat miljarder mer än regeringen och Sverigedemokraterna varje år i våra budgetmotioner. Vi ser just det skriande behovet av att kunna anställa fler och skapa bättre arbetsvillkor i välfärden.
Jag undrar varför Sverigedemokraterna, trots att de velat framstå som garanten för välfärden, inte har lyckats få med sig resten av Tidöpartierna på en finansiering som skulle göra skillnad i välfärden. Man kan dra slutsatsen att det kanske bara var något de sa som sedan inte var så viktigt. Trots Sverigedemokraternas garantier har man runt om i landet varit tvungen att spara in på sjukvården och äldreomsorgen och sagt upp personal när pengarna inte har räckt till.
Var inte Sverigedemokraternas löfte mer värt än att det kunde förhandlas bort när regeringen viftade med någonting annat som kanske var högre prioriterat för Sverigedemokraterna, ett höjt återvandringsbidrag eller kanske skattesänkning för de rikaste?
(Applåder)