Fru talman! Den europeiska unionen är till för att
lösa de problem som de enskilda medlemsländerna
vart och ett för sig inte kan lösa. EU är till för att
medborgarna i medlemsländerna skall få mer att säga
till om i alla de frågor som inte längre enbart kan
lösas inom nationalstatens ram. Fyra tunga sådana
områden är freden, miljön, jobben och den internatio-
nella brottsligheten.
Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slo-
vakien, Ungern, Slovenien, Rumänien och Bulgarien.
Fram till för sex år sedan levde befolkningen i dessa
tio länder i kommunistiska diktaturer. I dag är de mer
eller mindre goda demokratier och marknadsekono-
mier.
Huvuduppgiften för EU:s regeringskonferens 1996
måste bli att bana väg för ett helt Europa. Ingen upp-
gift i Europa de närmaste åren är till närmelsevis så
viktig som att se till att vi inte slarvar bort möjlighe-
ten för de mer än 100 miljoner människorna i dessa
länder att få bli medlemmar i samma Europa som vi
lever i.
Såväl i Reflexionsgruppens slutrapport som i den
svenska regeringens skrivelse till riksdagen lyfts
glädjande nog helandet av Europa som en angelägen
fråga. Det är bra, men det räcker inte.
Den svenska regeringen och de övriga medlems-
ländernas regeringar måste också i sina länder argu-
mentera och agitera för att delmålet om ett EU med
25-30 medlemmar är värt ett antal uppoffringar från
det egna landets sida.
Det finns en risk att omfattningen av dessa änd-
ringar inte står klar ens för alla beslutsfattare och -
kanske värre - att den står klar för många beslutsfatta-
re, vilket kan få flera av dem att tveka inför såväl det
önskvärda som det möjliga i att inom de närmaste
åren klara av östutvidgningen.
Sedan vi hade vår förra EU-debatt för knappt två
månader sedan har några för utvidgningen negativa
signaler inkommit. Om dessa signaler är rätt uppfatta-
de blir det förstås än angelägnare för Sverige att sätta
in all kraft på att konferensen skall leda fram till att
östutvidgningen görs möjlig.
Unionen står öppen för europeiska demokratier.
En synnerligen viktig fråga har gällt och gäller hur
EU skall förhålla sig till Turkiets önskan om ett fram-
tida medlemskap och vägen dit. Vi i Folkpartiet libe-
ralerna har tyckt och tycker att den första delen av
frågan är enkel att besvara. Ett demokratiskt Turkiet
som respekterar de mänsklig fri- och rättigheterna,
som behandlar sina minoriteter väl och som gör sitt
för att lösa Cypernfrågan är lika välkommet som
andra europeiska demokratier.
Den svåra frågan är på vilket sätt EU - utöver ett
klart besked i medlemskapsfrågan - bäst bidrar till en
utveckling mot fulla mänskliga fri- och rättigheter i
Turkiet. Vi har hävdat att kränkningarna av dessa fri-
och rättigheter måste minska avsevärt för att tullunio-
nen mellan EU och Turkiet skulle kunna godkännas.
Vi gör nu den bedömningen att de förbättringar som
har ägt rum, tillsammans med det faktum att de kraf-
ter i Turkiet som strävar efter en utveckling i rätt
riktning eller aktivt arbetar med MR-frågorna önskar
ett godkännande av tullunionen, talar för ett sådant
godkännande från EU-parlamentets sida. Från det
liberala partiets sida i EU-parlamentet läggs nu fram
förslag om att en löpande uppföljning av MR-
situationen skall ske parallellt med den ekonomiska
uppföljningen av tullunionen.
Om freden i Europa är en gränsöverskridande frå-
ga så är mycket av miljöförstöringen det också. Sva-
velutsläppen över Sverige, koldioxidens påverkan på
klimatet och vattenkvaliteten i Östersjön är uppenbara
exempel på detta. Det är bra att regeringen i sin skri-
velse nämner frågan om fler majoritetsbeslut på mil-
jöområdet, men det är mycket beklagligt att regering-
en synes fortsätta kräva att alla länder skall ha vetorätt
mot beslut om miljöavgifter och miljöskatter. Vi anser
det som utomordentligt viktigt att EU i framtiden
skall kunna fatta majoritetsbeslut om sådana avgifter
som gäller allas vår miljö.
En direkt fråga till Europaministern blir därför:
Varför vägrar regeringen att driva frågan om möjlig-
heten att fatta majoritetsbeslut om en miniminivå för
koldioxidskatter inom EU? Vilka är de starka och
goda skälen för denna miljöfientliga position?
Ett annat allvarligt problem som definitionsmäs-
sigt är gränsöverskridande är den internationella
brottsligheten. Det är ingen tvekan om att framstegen
i internationellt samarbete har gått mycket snabbare
mellan brottslingar av olika slag än mellan poliskårer-
na i de olika medlemsländerna.
Det är därför förvånansvärt att regeringen är så
negativ till att föra över de delar av polissamarbetet
som rör kampen mot internationell brottslighet till det
vanliga regelsystemet i den s.k. första pelaren, vars
frågor liknar dessa. I stället tycks regeringen slå vakt
om att bibehålla det nuvarande systemet med allas
vetorätt. En direkt fråga till Europaministern blir:
Varför?
Det största inrikespolitiska problemet i vårt land
och många andra länder är arbetslösheten och den
bristande förmågan att förbättra förutsättningarna för
skapandet av nya jobb. Problemets allvar och svårig-
hetsgrad talar för att en mängd olika åtgärder måste
sättas in och på alla de nivåer som är tillgängliga för
att massarbetslösheten skall kunna knäckas. Vi är
därför positiva till att regeringen driver sysselsätt-
ningsfrågorna på EU-nivån. Vi är däremot mycket
negativa till det regeringen gör inom landet och till
det mycket svaga sysselsättningsprogram som rege-
ringen skickat till Bryssel.
Fru talman! Det finns många viktiga sakfrågor
som har beröring med EU-nivån. En central fråga
gäller hur medborgarna i vårt land skall kunna få
mesta möjliga insyn i och inflytande över de beslut
som fattas på EU-nivån. Dessa frågor är för oss libe-
raler klassiska. En fråga handlar om närhetspricipen
och om hur denna skall kunna förstärkas i program-
met. En annan fråga handlar om öppenheten, något
som regeringen glädjande nog driver. En tredje fråga
handlar om kontrollen från de nationella parlamentens
och EU-parlametets sida.
Fru talman! I regeringens skrivelse finns det flera
punkter som vi instämmer i. Förutom det som redan
nämnts gäller det förstås sådant som betoningen av
vikten av frihandel och av stark disciplin vad gäller
statsskulden.
Det är beklagligt att regeringen inte vill åstad-
komma mer vad gäller exempelvis möjligheten till
gemensamma golv för miljöskatter, ett förbättrat
polissamarbete och en förstärkt näringsprincip.
När det gäller den största frågan av dem alla, un-
derlättandet av östutvidgningen, är det vår förhopp-
ning att den svenska regeringen om så behövs kom-
mer att sätta den före de övriga frågorna. Vi i Folk-
partiet liberalerna kommer under alla förhållanden att
göra det.