Herr talman! Låt mig först säga att Tasso Stafilidis naturligtvis har rätt. Det var Irans vice utrikesminister som nyligen var på besök i Sverige. Jag ber om ursäkt för att jag gav fel titel.
Jag börjar med frågan hur vi kan agera mot länder där vi tycker att utvecklingen går, får man väl ändå säga, långsamt framåt. Jag kan inte hålla med Martin Andreasson om att det är en oroande utveckling, som om det håller på att bli sämre. Jag tror att det sker en utveckling i de nya EU-medlemsstaterna, på samma sätt som det sker i de gamla EU-medlemsstaterna. Vi har problem med fördomar, ageranden och uttalanden om människor i olika sammanhang, och för oss som inte accepterar dessa fördomar är de uttalandena kränkande. Det förekommer faktiskt även i Sverige. Vi har fortfarande en kamp att bedriva hos oss själva, i de gamla medlemsländerna och i de nya.
Jag tror att vi måste inse att det här inte är en fråga där vissa länder kan slå sig för bröstet och säga att de inte har några problem med detta, att de inte har några fördomar, att de agerar på ett sätt som innebär att alla människor behandlas lika. Sådan är inte situationen. Det är emellertid mycket relevant att fråga om man kan ta upp detta med kommissionen och vad kommissionen, alltså EU samlat, kan göra.
Vi kan naturligtvis noga bevaka att det direktiv som finns om likabehandling i arbetslivet tillämpas fullt ut och att man inte inom ramen för det bryter mot den grundläggande principen om alla människors lika rätt att bli behandlade på likartat sätt inom arbetslivet och att det inte sker en diskriminering av HBT-personer. Det är en viktig fråga. Den kan hanteras. Den ger en juridisk grund för att kunna kräva ett gemensamt agerande från kommissionen. Vi kan också bevaka att det som sker inte innebär ett direkt brott mot Europakonventionen, för även då finns det möjlighet att agera.
När man säger att högsta politiska ledningen uttalar saker som vi tycker är förkastliga vill jag understryka att presidenten, när det gäller Polen, ju inte var president då. Han var bara borgmästare. Likadant var det med uttalandet från premiärministern. Det uttalandet gjordes innan han var premiärminister. Det är nog viktigt att komma ihåg att det var på det viset, men det ger oss naturligtvis anledning att noga följa utvecklingen i de länderna. Det gör Sverige.