Fru talman! Världen är full av orättvisor och soci-
al klyvning av enorma dimensioner. 1,2 miljarder
människor lever på under 1 dollar per dag. Ungefär
hälften eller mer än hälften lever på under 3 dollar per
dag. Mer än 800 miljoner människor svälter. En stor
del av världens befolkning lever under förtryck i
konflikter och i krig. Hiv/aids är en galopperande
farsot som stoppar all utveckling i många länder. Där
finns flyktingströmmar, enorma miljöproblem, stän-
diga kränkningar av de mänskliga rättigheterna,
orättvisa handelsregler och könsdiskriminering. Ja,
det är enorma problem.
Samtidigt har världens rikaste en allt större andel
av världens förmögenheter. Den sociala klyvningen
ökar. Varför är det så? Beror det på globaliseringen,
som en del påstår? Nej, jag tror inte det. Snarare beror
det på att en stor del av människorna inte omfattas av
globaliseringen. Där måste en förbättring ske. Som
Kofi Annan har sagt: Om globaliseringen inte är bra
för alla kommer den snart inte att vara bra för någon.
Efter den 11 september ökade medvetenheten i
världen om att orättvisorna kan öka stödet för terro-
rism. Det hindrar inte hjärnorna bakom terrorism, de
är inte intresserade av demokrati och rättvisa för
vanligt folk. Men det finns en rekryteringsbas bland
fattiga, outbildade, svältande och arbetslösa männi-
skor. Därför hoppas vi på en global samling kring
fattigdomsbekämpning, där förhoppningsvis även
USA deltar och konstruktivt hjälper till med fattig-
domsbekämpningen. Världens ledare har ju fattat
beslut om att halvera fattigdomen till 2015, öka läs-
kunnigheten, om att alla barn ska få gå i grundskola,
att man ska minska barndödligheten, öka tillgången
till hälsovård och att varje land ska tillämpa en strate-
gi för en hållbar utveckling senast 2002.
Det kommer att bli svårt att nå dessa mål i en
värld vars befolkning beräknas öka med 2 miljarder
under de kommande 25 åren. 97 % av denna ökning
sker i u-länderna. Enbart i Afrika behövs en tillväxt
på minst 7 % per år för att nå målet att halvera fattig-
domen. Egentligen ska målet vara att utrota fattigdo-
men. Men det är ett förpliktande mål som bör leda till
en ökad biståndsnivå i hela den rika världen, inte bara
i Sverige. Enprocentsmålet är viktigt, men alla länder
bör öka sitt bistånd.
Det går inte att komma ifrån att det krävs resurser
för att åstadkomma en så snabb förändring, även om
innehållet i resurserna är mycket viktigt. Det behövs
en genomtänkt global strategi för att åstadkomma
detta. En positiv sak är den konferens om finansie-
ringen av fattigdomsbekämpning som ska hållas i
Mexico nästa år. Det är första gången som FN,
Världsbanken, Valutafonden och näringslivet globalt
sett går samman för att få ett helhetsgrepp. Det är
mycket bra, och det ska bli intressant att se vad som
kommer ur det.
Det som krävs är en bistånds- och handelspolitik
som ger förutsättningar för länderna och de enskilda
människorna att lyfta sig ur fattigdomen. Vi i Center-
partiet tror på den enskilda människans kraft och
förmåga, men det går inte på tom mage. Det handlar
om handelspolitik, jordbrukspolitik, kunskapssamar-
bete, konfliktförebyggande, krishantering och skul-
davskrivning. Förutsättningen för att minska fattig-
domen och bidra till att åstadkomma utveckling är
fred och säkerhet, god styrelse, starka institutioner,
jämställdhet, respekt för mänskliga rättigheter och
utveckling av mänsklig kapacitet, utbildning för alla
och ökat självbestämmande utifrån de egna perspek-
tiven. Samtidigt som vi inte ska trycka på våra lös-
ningar på folken i u-länderna ska vi vara mycket
tydliga när det gäller demokrati och respekten för
mänskliga rättigheter. Det kan vi inte göra avkall på.
Det gäller också kvinnors och flickors rättigheter till
utbildning och deltagande i samhällslivet. Detta
måste vara mycket tydligt i vår biståndspolitik. Vi ska
inte ge stöd till diktaturregimer. Vi kan ge stöd till
människorna i länder som inte respekterar de mänsk-
liga rättigheterna. Därför har vi en reservation till-
sammans med Folkpartiet, reservation 6, som jag
yrkar bifall till. Det är den enda reservation som jag
yrkar bifall till.
När det gäller demokrati och flerpartisystem är bi-
ståndet via partierna oerhört viktigt. Som vi ser det
handlar det ofta om att stödja en opposition i länder
som domineras av ett starkt parti. Denna dominans
leder förr eller senare fram till ökad korruption, för-
tryck och kränkningar av de mänskliga rättigheterna
och därmed minskad utveckling i landet. All erfaren-
het visar att utveckling bara sker i okorrumperade
länder.
Det är lätt att bara kräva demokrati och flerparti-
system. Men vi tror att det behövs mycket konkret
arbete för att stödja opposition och för att få en oppo-
sition att växa fram, så att man får en pluralism, det
går inte av sig självt. Därför måste vi i ökad omfatt-
ning konkret arbeta för flerpartisystem och stärka
oppositionen i fler länder än vad vi gör i dag och göra
det ännu mera. Våra svenska partier med våra tradi-
tioner och erfarenheter har en mycket stor uppgift att
fylla. Därför är det bra att det partinära stödet nu
permanentas och ökar. Jag tycker att det på sikt bör
stärkas ännu mera.
Fru talman! Jag vill fokusera en fråga där vi i
Centerpartiet tycker att regeringen har en ganska sval
inställning. Jag hoppas att den kommer att ändras så
att man blir tydligare på den punkten. Jag vill säga att
man kanske inte riktigt har förstått problematiken.
Det handlar om tillgången till mat, livsmedelssäker-
het och livsmedelsproduktion. Mer än 800 miljoner
av världens befolkning svälter. Jag vill säga att det är
helt i onödan.
Rätten till mat är erkänd i flera legalt bindande
internationella konventioner. Viktigast är konventio-
nen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
där mat inkluderas. Nu diskuteras s.k. code of con-
duct när det gäller tillgång till mat. Jag tycker att
Sverige bör haka på det. Det handlar om fördelning
av livsmedel och i mycket hög grad om jordbrukspo-
litiken.
Utveckling av jordbruk och livsmedelsproduktion
är avgörande för all utveckling, allra mest i ett fattigt
land. Det finns egentligen inget land som har haft en
bred och snabb utveckling utan att först ha utvecklat
den egna jordbrukssektorn. Det går inte att bygga
välstånd och framsteg på tom mage.
I en rapport Rural Poverty Report 2001 om utma-
ningen att få slut på fattigdomen på landsbygden från
FN:s internationella jordbruksfond hävdas att lands-
bygds- och jordbruksutvecklingen måste få högre
prioritet om fattigdomsbekämpningsmålet ska kunna
uppnås, dvs. att världens fattigdom ska halveras till
2015.
Som jag sade vet experter att i länder där det har
skett en minskning av fattigdom har det skett med
hjälp av en snabb jordbruksutveckling, framför allt
småskaligt jordbruk. Det är viktigt att komma ihåg att
tillväxt i sig gör ganska lite för att påverka fattigdo-
men generellt i ett land. Det är strukturen som är
oerhört viktig och sysselsättningen. Jordbruket är
mycket bättre när det gäller att öka sysselsättningen
än vad industrin är. Det genererar också jobb i an-
gränsande sektorer, så att sysselsättningen ökar kraf-
tigt med en utveckling av jordbruksproduktionen. Det
blir en grund att bygga vidare utveckling på.
Att ordet jordbruksutveckling knappt nämns i re-
geringens budgetproposition i höstas är en stor brist.
Under rubriken Internationellt bistånd nämns varken
jordbruk eller livsmedelsproduktion. Det är först i
kapitlet som EU som livsmedelsbistånd och livsme-
delssäkerhet tas upp. Livsmedelsbistånd är kanske
inte precis det som vi vill fokusera, utan det är själva
produktionen på plats.
Regeringen skriver att livsmedelssäkerhet och
jordbruksutveckling har antagits som ett av de sex
prioriterade områdena för EG:s utvecklingssamarbe-
te. Nu vet vi hur EG:s utvecklingssamarbete fungerar.
Praktiskt sett fungerar det faktiskt mycket dåligt, vill
jag säga. Men vi tycker att den svenska regeringen
borde göra livsmedelssäkerhet och jordbruksutveck-
ling till ett prioriterat område för vårt utvecklings-
samarbete. När den nye biståndsministern kommer
blir det ett ansvar för honom, och vi kommer väl att
ha en diskussion med honom om just dessa frågor.
Det är viktigt.
Problemen med undernäring är störst i centrala,
östra och södra Afrika, där nästan hälften av befolk-
ningen är undernärd. I många av de här länderna finns
det mycket bra förutsättningar för livsmedelsproduk-
tion. Det är egentligen inte där felet ligger.
Vi tycker att vårt utvecklingssamarbete i mycket
högre grad ska inriktas på att undanröja strukturella
hinder för livsmedelsproduktion i de här länderna.
Det handlar om den nationella politiken i varje land,
om ägarförhållanden, transporter, avsättningsmöjlig-
heter på den egna marknaden, skattesystem, handels-
hinder både mellan u-länder och naturligtvis mellan i-
och u-länder. Där är WTO-förhandlingarna väldigt
viktiga.
Bönderna i många afrikanska länder får bara 40 %
av världsmarknadspriset för sina produkter. Resten
går till skatter och avgifter, till regeringen och för-
svinner på vägen.
Världsbanken gjorde 1991 en omfattande studie
om prissättningspolitiken på jordbruksprodukter i u-
världen. Den visar mekanismer som direkt motverkar
jordbruksproduktion. Tyvärr verkar studien ha blivit
liggande på en hylla. Rapporten heter The political
economy of Agriculture and Pricing Policy, och den
består av ett antal volymer som är ganska omfattande,
men man behöver kanske inte läsa allt. Men jag re-
kommenderar regeringen, Sida och alla i utrikesut-
skottet att studera rapporten. Då kanske man förstår
sambanden och hur man kan gå vidare.
Fru talman! Hiv/aids är den värsta epidemi som
har drabbat mänskligheten. Värst är det i Afrika. Av
de nära 34 miljoner som lever med sjukdomen finns
20 miljoner i södra Afrika. Sjukdomen slår hårdast
mot unga. På flera håll är mer än 25 % smittade, och
de flesta av dem är kvinnor.
Vi har skrivit mycket i betänkandet om kampen
mot aids, där vi är mycket eniga. Jag vill bara ta upp
en fråga. Den handlar om kunskapsspridning, om
öppenhet och om att minska fördomar. Världens
ledare måste tala klarspråk. De är män, och de måste
tala till männen i sina länder om deras sexuella bete-
ende och ansvar, t.ex. att man inte blir av med smittan
genom att ha sex med en oskuld. I stället bör man
använda kondom.
Vår statsminister, som har goda relationer med
Sydafrikas president Thabo Mbeki bör ta ett ordent-
ligt samtal med honom för att få honom att ändra
attityd till aids. Det var intressant att frågan kom upp
när Kofi Annan var här i onsdags. Han svarade
mycket diplomatiskt på en fråga. Men ledarna måste
tala klarspråk för att man ska få en ändrad attityd.
Sedan ska jag säga några ord om budgeten. Som
de flesta andra strävar vi mot enprocentsmålet. Vi har
mer pengar anslagna för nästa år som vi vill fördela
enligt följande.
Vi vill öka anslaget till FN:s utvecklingsprogram
UNDP, FN:s barnfond, FN:s kvinnofond, Världs-
livsmedelsprogrammet, flyktingkommissariatet
UNHCR och till Unaids, dvs. FN-organet för be-
kämpning av aids. Dessutom vill vi öka anslagen till
Afrika, humanitärt konfliktförebyggande arbete,
skuldavskrivning och enskilda organisationer.
Det är viktigt att man samordnar biståndet. Det
fungerar alldeles för dåligt ute i världen i dag. FN har
ju den rollen, men det fungerar inte i verkligheten.
FN måste öka sin effektivitet och finna bättre metoder
för att öka samordningen av biståndsinsatser i alla
länder. EU:s bistånd måste också förbättras, men det
finns tyvärr inte så många tecken på att det är en
positiv process på gång.
Näringslivet måste också vara med i utvecklings-
samarbetet på ett mycket tydligare sätt. Den kom-
mande konferensen i Mexiko är ett tecken på detta.
Kofi Annans initiativ Global Compact kommer att bli
ett viktigt redskap för att nå en bättre utjämning i
världen, det är jag övertygad om.
Det civila samhällets roll i allt biståndsarbete
måste stärkas. Nästa år ska utredningen Globkom
presenteras. Då kommer vi att kunna fatta beslut om
en ny biståndspolitik. Det ska bli intressant att arbeta
vidare med dessa frågor.
Sedan vill jag bara instämma i allt som har sagts
om Viola Furubjelke. Hon har lett utskottets arbete på
briljant sätt. Vi har haft ett mycket gott samarbete
under de år som jag har suttit i utrikesutskottet. Jag
vill tacka henne för det. Jag vill också önska Viola
lycka till med det nya uppdraget i Damaskus. Jag
hoppas att vi kan ses där nere någon gång.
Jag står förstås bakom alla reservationer där Cen-
terpartiet finns med, men jag yrkar bifall bara till
reservation nr 6.