Fru talman! Sveriges utrikespolitik skall präglas
av solidaritet, samarbete och ansvarstagande.
1. Det gäller i FN-systemet, som är det övergripande
redskapet för internationell fred och säkerhet och
för att hantera de globala hoten mot människors
trygghet och säkerställa en hållbar ekonomisk ut-
veckling.
2. Det gäller Europa, där bredden och djupet i integ-
rationen erbjuder unika redskap för att skapa väl-
färd och ökad säkerhet på vår kontinent.
3. Det styr samarbetet med våra närmaste grannar. I
Norden liksom i Östersjö- och Barentsregionen
finns speciella förutsättningar för att förverkliga
visionen om gemensam säkerhet och varaktig väl-
färd.
Vart och ett av dessa samarbetssystem erbjuder
unika möjligheter för svenskt deltagande och infly-
tande just under år 1997.
Sverige är nu medlem av FN:s säkerhetsråd.
Under året skall vårt land vara med och fatta av-
görande beslut för att forma ett enat Europa.
Vi fullföljer detta år våra ambitioner i Östersjö-
samarbetet och är samtidigt ordförande i Barentsrå-
det.
Fru talman! FN-samarbetet är sedan drygt 50 år en
hörnsten i svensk utrikespolitik. Samtidigt som ge-
nomgripande förändringar i världssamfundet ställer
nya och ökade krav på FN motsvaras inte detta av
tillräckligt med resurser och politiskt stöd från med-
lemsländerna.
FN:s kris skall bl.a. mötas genom en tydlig defini-
ering av FN:s uppgift för internationell fred och sä-
kerhet i en ny tid. Världsorganisationen utgör den
folkrättsliga och politiska ramen både för att möta de
globala hoten mot människors överlevnad och i arbe-
tet för internationell rättvisa, mänskliga rättigheter,
nedrustning och demokrati.
Regeringens arbete i FN:s säkerhetsråd 1997-1998
skall ha ett långsiktigt perspektiv och i det praktiska
arbetet vägledas av ett program som bl.a. omfattar
följande:
FN:s förmåga att förebygga och ingripa tidigare i
konflikter - både inom och mellan stater - måste
stärkas.
En ny generation av FN:s fredsbevarande opera-
tioner måste utvecklas. FN-systemets politiska,
militära, polisiära, humanitära, ekonomiska och
sociala grenar måste samverka.
Säkerhetsrådsarbetet måste "demokratiseras"
ytterligare. Mer av öppenhet behövs i rådets arbe-
te liksom fler broar till generalförsamlingen. Sam-
arbetet mellan FN, de regionala organisationerna
och enskilda organisationer behöver byggas ut. De
länder som bidrar med trupp till fredsfrämjande
operationer måste få ökat medbestämmande.
Det dagliga arbetet i säkerhetsrådet handlar om att
reagera snabbare på uppflammande kriser - t.ex. i
Bosnien-Hercegovina, Sudan, Afghanistan, Kaukasus
och länderna kring de stora sjöarna i Afrika. Rådsar-
betet kräver en nära samverkan med alla berörda och
förmåga till lagarbete i pragmatisk anda.
De landvinningar som nåtts i de stora FN-
konferenserna under 1990-talet måste få tydligare
genomslag i FN-arbetet. I juni hålls ett toppmöte för
att följa upp FN:s konferens om miljö och utveckling.
Den kommer att fatta beslut om att främja utveckling-
en av ekologiskt hållbara samhällen, som kan öka
produktionen av livsmedel och trygga välfärden för en
växande mänsklighet. Sverige är pådrivande i dessa
strävanden.
Arbetet för att effektivisera, modernisera och stär-
ka FN har under en tid gått trögt. Nu ser vi emellertid
att möjligheternas fönster öppnas. Sverige välkomnar
den beslutsamhet som visas av den nye generalsekre-
teraren Kofi Annan, liksom av generalförsamlingens
president Razali Ismail, att ta itu med reformfrågorna.
Med president Clintons besked inför USA:s kongress
att landet avser att betala sina skulder till FN har vi
skäl att hoppas att den låsning som skulden bidragit
till i reformdiskussionerna skall släppa.
Sverige står på god grund för att bidra till att kon-
kretisera reformarbetet. Regeringen delar den analys
av den globala utvecklingen och FN:s reformbehov
som kommer till uttryck i rapporten Vårt globala
grannskap, som presenterats av Kommissionen för
globalt samarbete. På det ekonomiska och sociala
området har Sverige, tillsammans med de övriga nor-
diska länderna, tagit fram en serie konkreta förslag,
bl.a. gemensamma FN-kontor i fält och bättre finansi-
ering av biståndet. Det nordiska FN-projektets rapport
överlämnades förra månaden till FN:s generalsekrete-
rare. Arbetet har vunnit gehör i vårt EU-arbete liksom
vid en serie regionala möten som hållits i Asien, Afri-
ka och Latinamerika.
Det multilaterala arbetet, i FN-systemet, i Världs-
banken och i andra organisationer, bildar en viktig
ram för Sveriges ansvarstagande i det internationella
utvecklingssamarbetet. Svenskt bistånd har under
årtionden varit nyskapande och står, trots de senaste
årens besparingar, starkt. Vår betoning av långsiktig-
het och fattigdomsbekämpning är central. Biståndet är
ett verkningsfullt medel i regeringens samlade politik
för fred, demokrati och rättvisa, för en hållbar inter-
nationell ekonomisk utveckling och de fattigas rätt.
De demokratiska landvinningarna i stora delar av
världen öppnar nya horisonter för biståndet. Biståndet
kommer framöver att kunna bygga än mer på våra
samarbetspartners ansvar och styrka. Att åstadkomma
ett verkligt partnerskap är målet. Det Afrikaprojekt
som jag presenterade i förra årets utrikesdeklaration
kommer under året att fullföljas i den andan.
Latinamerika har med demokratins hjälp lyckats
befästa ett årtionde i positiv politisk och ekonomisk
utveckling. Samtidigt finns stora inkomstskillnader
och sociala missförhållanden. I Centralamerika har
fredsavtal gett människor framtidshopp. Men freden
är fortfarande skör och regionen i behov av fortsatt
stöd.
Länderna i Asien uppvisar kontraster mellan stor
fattigdom och snabb tillväxt. Imponerande ekonomis-
ka framsteg görs, samtidigt som demokratiutveckling-
en på ett oroande sätt hålls tillbaka av auktoritära
regimer på många håll. Världsekonomin och den
globala säkerheten kommer under de närmaste åren i
hög grad att påverkas av utvecklingen i Asien.
Regeringen medverkar aktivt i de ansträngningar
som görs för att stärka banden mellan Asien och Eu-
ropa. Jag åker i morgon till Singapore för att delta i
den dialog mellan Asien och Europa som tog sin
början förra året. Utrikesdepartementet inleder i år ett
arbete för att intensifiera Sveriges Asienrelationer.
Regeringens stöd till fredsprocessen i Mellanös-
tern fortsätter, bl.a. genom svenskt deltagande i den
internationella närvaron i Hebron och genom ett om-
fattande stöd till de palestinska områdena. Trots det
senaste årets bakslag och svårigheter växer insikten
bland israeler och palestinier att de måste söka fram-
tiden i samarbete. Israels nya regering har genom
Hebronavtalet accepterat att medverka i fredsproces-
sen. Alla parter i regionen och omvärlden har nu ett
ansvar för att fredsprocessen drivs framåt.
Projektet Euroislam fortsätter. Det är ett
fredsprojekt som ger en möjlighet för Sverige och
Europa att långsiktigt utveckla relationerna till våra
muslimska grannländer. Samtidigt bidrar det till för-
djupad förståelse för de många människor i Sverige
och Europa som har muslimsk bakgrund.
Efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna måste
förbättras och kontrollmekanismerna stärkas. Rege-
ringen fortsätter sitt internationella agerande mot
tortyr och dödsstraff, mot exploatering av barn och
mot kvinnoförtryck och till skydd för försvarare av
rättsstatens principer, som Aung Sang Suu Kui, som
modigt försöker upprätthålla tanke- och yttrandefrihe-
ten. Vi agerar enskilt eller i samverkan i EU och med
de nordiska länderna genom att påverka, påtala eller
fördöma. Ett aktuellt exempel är den fängslade irans-
ke författaren Sarkoohi. Men vi agerar också genom
dialog, samverkan och utbildning. Exempel på det är
Raoul Wallenberg-institutets kurser för myndighetsfö-
reträdare i Kina och Turkiet.
Som en väg att möta barbariet i inbördeskrig sam-
arbetar de nordiska regeringarna för att skapa humani-
tära minimiregler som skall efterlevas av alla parter i
alla konfliktsituationer. Regeringen arbetar också
energiskt tillsammans med andra länder för att det
snarast möjligt skall inrättas en internationell brott-
målsdomstol som skall kunna ta hand om allvarliga
förbrytelser som folkmord och brott mot mänsklighe-
ten.
Arbetet för att eliminera massförstörelsevapen är
en prioriterad uppgift för regeringen. Vapenarsenaler,
spridningsrisker och kärnvapendoktriner med rötter i
det kalla kriget är fortfarande en realitet.
Nedrustningsarbetet bör ske i målmedvetna steg,
intill dess vi når slutmålet - en värld fri från massför-
störelsevapen. Regeringen välkomnar Canberrakom-
missionens förslag till fortsatta åtgärder, där kravet att
ta bort kärnvapnen ur beredskapsläge framhålls som
ett omedelbart steg.
START 2-avtalet bör ratificeras snarast och för-
handlingar om ytterligare nedskärningar inledas. Re-
geringen kommer att verka för att få i gång förhand-
lingar om förbud av produktion av klyvbart material
för vapenändamål och om negativa säkerhetsgarantier
samt om att nå ett totalförbud mot personminor.
Fru talman! Genom globaliseringen ökar snabbt
det svenska beroendet av utrikeshandeln. Frihandel
förbättrar förutsättningarna för svensk export och
främjar ekonomisk tillväxt och sysselsättning i Sveri-
ge och övriga världen, inte minst i utvecklingsländer-
na. Arbetet i världshandelsorganisationen, WTO, har
som mål att nå en förstärkning av regelverken och ett
handlingsprogram för fortsatt liberalisering av världs-
handeln.
Det ligger i Sveriges nationella intresse att främja
ökat ekonomiskt utbyte. Detta är också av central
betydelse för att regeringens mål att halvera den öpp-
na arbetslösheten skall uppnås. Handel ger säkerhet
genom det positiva ömsesidiga beroende som skapas.
Regeringen avser att i mars för riksdagen presentera
en skrivelse om Sverige, EU och handelspolitiken
inför 2000-talet.
Globaliseringen kräver att de politiska redskapen
och medborgarandan också utvecklas över nations-
gränserna. Social rättvisa, demokrati och mänskliga
rättigheter kan inte göra halt vid en nations gräns.
Regeringen arrangerar i år, tillsammans med ordfö-
randelandet i den alliansfria rörelsen, Colombia, en
internationell konferens om politikens svar på globali-
seringens utmaningar.
Fru talman! 1997 blir ett nyckelår i strävan att
skapa ett enat Europa. Det är det år då Europas länder
kan dra konsekvensen av att det kalla kriget är slut
och i praktisk handling omsätta insikten om att hållbar
säkerhet skapas genom konkret samarbete.
Regeringen ser EU och dess utvidgning som navet
för att förverkliga en alleuropeisk säkerhetsgemen-
skap. Europeiska unionen har sin främsta roll i att
säkra freden genom ekonomiskt och politiskt samar-
bete - den uppgift samarbetet en gång skapades för.
EU:s utvidgning kommer att bekräfta samhörighe-
ten mellan Europas länder och folk. Integrationen
byggs genom ett vardagligt samarbete mellan rege-
ringar, företag, organisationer och människor. Det
ömsesidiga beroendet bäddar för att ena det som varit
delat under femtio år. Tillsammans bygger vi så bort
konfrontation och river skiljelinjer.
Länderna i Central- och Östeuropa har gjort bety-
dande framsteg för att befästa demokratin, rättsstaten
och marknadsekonomin. Medlemskapets högt ställda
krav bör uppmuntra till vidare framsteg. Därför före-
språkar regeringen en samtidig förhandlingsstart för
ansökarländerna. Medlemskapet vinns därefter på
egna meriter.
EU:s regeringskonferens går nu in i ett avgörande
skede. EU skall förberedas för utvidgningen, vilket
bl.a. innebär politiska och institutionella reformer. EU
skall också bli effektivare, demokratiskt fördjupat och
rustat för att ta sig an frågor som människor i hela
Europa upplever som angelägna.
Den ekonomiska och monetära unionens tredje
steg, som planeras träda i kraft den 1 januari 1999,
innebär en väsentlig fördjupning av samarbetet. EMU
kommer att sätta stark prägel på Sverige, oavsett vårt
eget ställningstagande till deltagande i det tredje ste-
get. Frågan kräver debatt och noggranna övervägan-
den, både i ett svenskt och i ett europeiskt perspektiv.
Riksdagen skall i höst fatta beslut i frågan.
Regeringen strävar efter en tydlig och gemensam
utrikes- och säkerhetspolitik för EU. Vi vill bl.a.
utveckla förmågan till konflikthantering. Den svenska
linjen i EU:s utvecklingssamarbete inriktas på att få
till stånd ett genuint och effektivt samarbete med u-
länderna, särskilt genom att reformera det s.k. Lomé-
samarbetet. Sverige skall verka för en solidarisk flyk-
tingpolitik i hela EU och för öppenhet i EU:s handels-
relationer med omvärlden.
NATO:s planerade utvidgning får ett avgörande
inflytande på möjligheten att skapa ett enat och säkra-
re Europa. Även om vi inte deltar i besluten påverkas
vi av utvidgningen och framför därför våra synpunk-
ter. Regeringen framhåller ständigt vikten av att ut-
vidgningen måste bidra till hela Europas säkerhet.
NATO:s utvidgning får inte medföra nya skiljelin-
jer, vilket NATO självt understrukit i sin utvidg-
ningsstudie. Vi vill se en odelad europeisk kontinent.
Samförstånd mellan Ryssland och NATO ligger i hela
Europas intresse. Alleuropeisk säkerhet måste byggas
tillsammans med Ryssland. Det är viktigt att säkerhe-
ten stärks också för de länder som inte kommer med i
den första utvidgningsomgången. NATO:s utvidg-
ningsprocess bör vara öppen och utvecklingsbar.
Varje land har rätt att göra sitt säkerhetspolitiska
val och mötas med respekt för detta. Vi förväntar oss
att andra respekterar vårt val, på samma sätt som vi
respekterar deras. Samtidigt är det viktigt att varje
lands säkerhetspolitiska lösning också ser till behovet
av alleuropeisk säkerhet.
Genom samverkan inom Partnerskap för fred,
PFF, kan säkerheten för alla stater, utan åtskillnad,
öka. Det sker främst genom att den gemensamma
förmågan till militär krishantering, räddningstjänst
och fredsbevarande insatser utvecklas. Samtidigt
bidrar PFF till ökat förtroende mellan olika länders
försvarsstyrkor och till ökad förståelse för behovet av
demokratisk kontroll av dessa. Här planerar regering-
en insatser inte minst i samarbete med länderna runt
Östersjön. Det regionala övnings- och utbildnings-
centrum som regeringen tagit initiativ till kommer att
inleda sin verksamhet under 1997.
PFF är ett uttryck för att den gemensamma säker-
hetspolitiska dagordningen steg för steg blir alltmer
omfattande. Vi utvecklar samarbete med NATO på
alla områden utom dem som berör totalförsvar eller
gemensamma försvarsåtaganden. Sveriges militära
alliansfrihet, syftande till att vårt land skall kunna
vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde,
består.
Den internationella insatsen i f.d. Jugoslavien är
en illustration av ett Europa i säkerhetspolitiskt sam-
arbete. I Tuzlaområdet i Bosnien står svenska soldater
sida vid sida med bl.a. amerikanska och ryska i en
gemensam uppgift - att förhindra krig och bidra till
fred, försoning och läkning av de sår som så tragiskt
märkt denna del av Europa.
Det svenska stödet till återuppbyggnaden i f.d. Ju-
goslavien fortsätter. Det bidrar till att på folklig bas
kitta samman och försona det som hänsynslösa poli-
tiska ledare rivit sönder. Stödet inriktas på demokra-
tifrämjande, oberoende medier, multietniska projekt
och hjälp till återvändande flyktingar. Här spelar
folkrörelserna en viktig roll.
Vår vision är ett Europa bortom pakter, där militä-
ra skiljelinjer ersätts av ett nätverk av samarbete. Det
fordrar ytterligare minskade rustningsnivåer, och
successiv avveckling av kärnvapen. Det går inte att
bygga en hållbar säkerhetsordning och varaktig fred
på massförstörelsevapen.
Vi vill se en ordning som gör krig lika otänkbart
mellan länderna i hela Europa som mellan Nordens
länder eller medlemmarna i Europeiska unionen. Efter
det kalla krigets slut kan vi i ökande grad låta det
civila samarbetet skapa säkerhet.
Organisationen för säkerhet och samarbete i Euro-
pa, OSSE, lämnar ovärderliga bidrag för att förverkli-
ga en alleuropeisk säkerhetsordning i processen för
gemensam säkerhet. Här deltar alla Europas länder,
tillsammans med USA och Kanada, på jämlika vill-
kor. Ett modernt och brett säkerhetsbegrepp ligger till
grund för OSSE:s insatser för konfliktförebyggande,
försoning, mänskliga rättigheter och demokratifräm-
jande. Arbetet för att nå ett erkännande av de lokala
valresultaten i förbundsrepubliken Jugoslavien är ett
bra exempel på detta. Likaså har OSSE en central roll
för arbetet med europeisk rustningskontroll och ett
nytt CFE-avtal.
En nyckeluppgift är att nå fördjupad och stärkt
demokrati i de länder som återvänder till eller inledde
sin demokratiska utveckling efter det kalla kriget.
Demokrati är en förutsättning för skapandet av varak-
tigt fredliga relationer både inom och mellan länder.
Både normerna och medlen för det internationella
stödet till demokratiseringsprocessen behöver stärkas,
bl.a. inom ramen för Europarådet. Vi välkomnar ock-
så det arbete som IDEA, det internationella demokra-
ti- och valinstitutet i Stockholm, nu inlett.
Hållbar säkerhet för Europa kräver också ett tydli-
gare globalt perspektiv på Europas säkerhet. Europa
måste förebygga framtida konflikter genom att ta ett
större ansvar för global ekonomisk utjämning och
minska överutnyttjandet av naturresurser.
Fru talman! Folken i norra Europa delar hav, his-
toria och kultur. Här finns en tusenårig tradition av
handel, kulturellt samarbete och mänskliga kontakter.
Vi har i dag förutsättningar att leva i en pånyttfödd
region - präglad av demokrati, samarbete, marknad-
sekonomi och socialt ansvarstagande.
Det långsiktiga bilaterala samarbetet skall syfta till
att förstärka och fördjupa reformprocesserna vad
gäller demokrati, ekonomi, säkerhet och miljö i nord-
västra Ryssland, i Estland, Lettland, Litauen och Po-
len. En huvuduppgift är att lyfta fram behovet av
social utveckling jämsides med den ekonomiska.
Handelsutbytet gynnas av närhet. Därför är en ut-
veckling av våra relationer till Östersjöstaterna och de
ca 100 miljoner människor som finns i området av
stor betydelse. Det bidrar också till att Sverige blir ett
mer attraktivt investeringsland för utländska företag.
Det är ett svenskt intresse att såväl Ryssland som de
baltiska staterna blir medlemmar av världshandelsor-
ganisationen WTO, så att Östersjöregionen skall
kunna utvecklas till en väl fungerande hemmamark-
nad.
Det svenska stödet till de baltiska staterna att byg-
ga upp statsfunktioner, såsom polis, tull, gränsbevak-
ning och en rättsordning på flyktingområdet, fortsät-
ter. På försvarsområdet vill vi bidra till de baltiska
staternas möjlighet att delta i fredsfrämjande insatser
och utveckla ett folkligt förankrat totalförsvar.
EU-utvidgningen till de fyra ansökarländerna runt
Östersjön är den viktigaste åtgärden för att stärka den
gemensamma säkerheten, det ekonomiska utbytet
liksom det politiska samarbetet i regionen. De svens-
ka insatserna för att stödja deras förhandlingsförmåga
och EU-anpassning skall intensifieras detta år.
En avgörande fråga för den gemensamma säkerhe-
ten i regionen är utvecklingen av samarbetet med
Ryssland. Dialogen med Ryssland skall ytterligare
intensifieras både bilateralt och genom EU:s part-
nerskap med Ryssland. Inom ramen för dessa kontak-
ter är det särskilt betydelsefullt att stimulera dialogen
och samarbetet mellan de baltiska staterna och Ryss-
land. Inte minst viktigt är det att Ryssland nu under-
tecknar avtalet om den numera i praktiken lösta est-
nisk-ryska gränsfrågan, och inte ställer upp nya hinder
på vägen mot ett sådant avtal.
Det har stor betydelse även för Östersjösamarbetet
att det amerikanska engagemanget i Europa vidmakt-
hålls. USA:s närvaro har haft avgörande betydelse för
fred och utveckling i hela Europa. I år firas 50-
årsminnet av Marshallplanen - ett framstående exem-
pel på detta engagemang.
Också Barentssamarbetet, där Sverige under året
är ordförande, syftar till att riva murar och främja
samarbete, grannsämja och långsiktigt fredsbyggande.
Regeringen vill under året bidra till att stärka banden
mellan regionen och EU samt förbättra för handel och
investeringar. Ökad kärnsäkerhet, miljöförbättringar
och samarbete kring kultur och ökade mellanfolkliga
kontakter, inte minst mellan urbefolkningarna, är
andra viktiga uppgifter.
Det nordiska samarbetet är ett levande exempel på
integrationens möjligheter. Samarbetet är en del i
regeringens Europapolitik. Det reformeras så att det
nu koncentreras till de områden där samnordiska
lösningar har fördelar framför nationella och bredare
internationellt engagemang.
Fru talman! "I dagens värld angår allt alla." Med
det konstaterandet har Tjeckiens president Václav
Havel fångat den moderna tidens utmaning och möj-
lighet.
Svensk utrikes- och säkerhetspolitik skall bidra till
fred genom att komma till rätta med konflikters bak-
omliggande orsaker, dvs. ekonomiska orättvisor,
miljöhot, kränkningar av de mänskliga rättigheterna,
ofrihet och bristande framtidstro. Det här gäller såväl
i vårt närområde som i Europa och globalt.