Herr talman! Tack så mycket för frågan, Jens Holm! Här har vi en riktigt stor skillnad i hur vi ser både på handelsavtal och företags rättigheter och på vad handelsavtal och företag betyder för tillväxt och jobb.
Det är inte alls orimligt att företag har en möjlighet att se till att de inte blir diskriminerade i länder som de har handel med. Det kan till exempel gälla att man exproprierar allting som ett företag investerat, som nu har hänt i Kirgizistan, eller att de blir behandlade på ett annat sätt än de inhemska företagen blir behandlade.
Det är högst rimligt att man har investeringsavtal. Därför har vi nu 65 bilaterala investeringsavtal mellan Sverige och andra länder. Det finns naturligtvis möjlighet att bestämma sig för att man inte har en investeringsskyddsdel i ett avtal. Det beror på hur man skriver mandaten. Du nämnde inte Brasilien. Där finns inte heller något investeringsavtal. Det behövs dock för att företagen inte ska bli diskriminerade.
När det gäller Kanada finns det tre stämningar på gång. Ett mål har staten vunnit, och två är pågående. När det gäller det fall som du, och andra med den synpunkt som du har, själv brukar använda, Philip Morris, stämde Philip Morris Uruguay, och där vann Uruguay. Det andra fallet gäller Australien, och där vann Australien därför att det var felaktiga ramar formellt sett för att ta upp det.
Dels är det rimligt med investeringsavtal, dels är det helt överdrivet att ge bilden av att det är de stora stygga företagen som alltid går in och vinner. Tvärtom behöver många svenska företag ett sådant skydd.