Fru talman! Johan Pehrson har frågat justitiemi-
nister Thomas Bodström vilka åtgärder regeringen är
beredd att vidta för att stoppa det franska förslag
inom EU som skulle medföra att medlemsstaterna
kriminaliserar gömmandet av flyktingar även när det
sker av humanitära skäl samt om regeringen inom
ramen för Schengensamarbetet är beredd att dels ta
initiativ till att se över reglerna om transpor-
törsansvar, dels verka för att korta listan över vise-
ringspliktiga länder. Arbetet inom regeringen är så
fördelat att det är jag som ska svara på interpellatio-
nen.
Sven-Erik Sjöstrand har frågat mig vilka åtgärder
regeringen avser att vidta för att klargöra att den med
uttrycket "illegal immigration" endast syftar på im-
migration som kan föranleda straffansvar enligt ut-
länningslagen samt om regeringen avser att motsätta
sig det franska förslaget om transportörsansvar.
Med hänsyn till att Johan Pehrsons och Sven-Erik
Sjöstrands frågor är så likartade väljer jag att ge ett
gemensamt svar.
Jag kan först konstatera att Johan Pehrson och jag
är överens om vikten av att med kraft bekämpa de
kriminella ligor som ligger bakom människosmugg-
lingen och människohandeln. Detta måste ske natio-
nellt, gemensamt inom EU och i ett vidare internatio-
nellt samarbete.
Rörande dem som gömmer människor i Sverige
kan vi endast genom att föra en human, tydlig och
konsekvent politik undvika detta. Kriminalisering av
sådan hjälp vore dock fel väg att slå in på och kan
inte godtas som gemensam norm inom EU. Jag kan
försäkra Johan Pehrson och Sven-Erik Sjöstrand att
den svenska regeringen tydligt gett uttryck för sin
uppfattning i diskussionerna angående det franska
direktivförslaget inom EU.
Termen "olaglig invandring", som Sven-Erik Sjö-
strand tar upp, används ofta. Eftersom termen ut-
tryckligen används i EG-fördraget kommer man i
kommande rättsakter att bruka detta begrepp och
närmare definiera vad som avses. Min självklara
uppfattning är dock, att den som söker asyl inte kan
betecknas som "illegal invandrare" oavsett hur han
tagit sig till sitt asylland.
Beträffande transportörsansvar har Sverige be-
gränsat transportörens ansvar till kostnaderna för att
återsända den som inte haft pass, andra resehandling-
ar eller ordnat tillstånd före inresan i Sverige. Trans-
portörsansvaret inträder alltså inte förrän ett återsän-
dande blir aktuellt och tillämpas således inte för
asylsökande sedan uppehållstillstånd beviljats.
I samband med Sveriges tillträde till Schengen-
samarbetet ansåg regeringen att Schengenbestämmel-
serna kunde tolkas som att det svenska sanktionssys-
temet för transportörer var tillräckligt. Som regering-
en uppfattade situationen år 1997 med hänsyn till
skiftande regelsystem och praxis bland de operativa
Schengenstaterna framstod den svenska ordningen
som acceptabel ur Schengensynpunkt men att detta
inte hindrade att det i ett senare skede, särskilt när det
fanns erfarenhet av Schengenkonventionens praktiska
tillämpning, kunde finnas anledning att på nytt ta upp
frågan till diskussion.
I processen inom Schengensamarbetet inför Sve-
riges och andra nordiska länders operativa deltagan-
de, som enligt planerna ska ske i mars 2001, har an-
märkts av andra medlemsstater att utlänningslagens
bestämmelse om transportörsansvar inte uppfyller
Schengenkraven. Sverige har av andra medlemsstater
uppmanats att i sin nationella lagstiftning införa reg-
ler om transportörsansvar som överensstämmer med
Schengenkonventionens artikel 26.2.
Ett sätt att svara på kraven är att se över det
svenska regelverket och jämföra med hur situationen
i detta hänseende är i andra Schengenländer. Det är
angeläget att den pågående processen för de nordiska
ländernas tillträde till det operativa Schengensamar-
betet nu kan slutföras. Jag kommer inom kort att
föreslå regeringen att ge tilläggsdirektiv till den par-
lamentariska anhörigkommittén, där frågan om trans-
portörsansvar kommer att ingå.
Beträffande det franska förslaget om transpor-
törsansvar och samordning av sanktionerna har Sve-
rige reserverat sig mot ett antagande av detta och i
förhandlingarna framfört att sanktioner mot en trans-
portör inte får utkrävas i de fall där en asylansökan
givits in och den asylsökande beviljats uppehållstill-
stånd.
UNHCR har i ett yttrande upprepat sin kritik mot
sanktioner mot transportörer. Med hänsyn till att
transportörsansvar dock införts i en rad nationella
lagstiftningar och också återfinns i Schengenbestäm-
melserna föreslår UNHCR en allmän bestämmelse
om att reglerna om transportörsansvar ska respektera
staternas förpliktelser enligt flyktingkonventionen.
UNHCR har i yttrandet dessutom anfört synpunkter,
som till effekten ligger nära den nuvarande svenska
bestämmelsen där ansvar för transportören inte aktu-
aliseras för en asylsökande som befinns ha skyddsbe-
hov och erhåller uppehållstillstånd. Jag välkomnar
UNHCR:s yttrande som ett konstruktivt bidrag till
diskussionerna inom EU.
Vad gäller viseringspolitiken så är EU i en fas där
långtgående enhetlighet nu uppnåtts. I de samman-
hang där frågan blir aktuell i framtiden kommer Sve-
rige att aktivt förespråka att viseringsplikten inte ska
utsträckas längre än vad som är nödvändigt för att
upprätthålla regleringen av invandringen och att vise-
ringspraxis ska medge så stor öppenhet och genero-
sitet som möjligt. Jag kan nämna, att av totalt 227 000
viseringsansökningar till Sverige under år 1999 be-
viljades visering i ungefär 85 % av fallen.
När det slutligen gäller Sven-Erik Sjöstrands fråga
om samråd med riksdagen finns regler för hur samrå-
det ska ske. Jag avser givetvis att följa dem fullt ut.
Avslutningsvis vill jag nämna, att jag beträffande
de nyss nämnda tilläggsdirektiven till den parlamen-
tariska anhörigkommittén även kommer att föreslå
regeringen att utöver frågan om transportörsansvar
inkludera frågorna om människosmuggling och män-
niskohandel. Anhörigkommittén har redan i uppdrag
att uppmärksamma viseringspolitikens betydelse för
möjligheterna att hålla kontakt mellan släktingar i
Sverige och utomlands.