Herr talman! I dag behandlar vi utrikesutskottets betänkande om Norden. Det gäller dels Nordiska rådets svenska delegations berättelse, dels regeringens skrivelse om det nordiska samarbetet.
För mig och för oss nordister är det årets höjdpunkt i kammaren att få debattera och reflektera över vårt nordiska samarbete. Jag kommer att blicka bakåt, befinna mig här och nu men naturligtvis också ta sikte på framtiden i det nordiska samarbetet.
Vi har ett unikt samarbete som vi har haft organiserat i över 60 år, och vårt sätt att samarbeta med öppenhet, demokrati, rättvisa och folklig förankring har gjort Norden till en känd välfärdsregion i världsklass. Det är något vi ska vara stolta över, men givetvis måste vi ständigt utveckla vårt samarbete. Vi måste bli ännu bättre på att möta de utmaningar vi möter inom Norden men också det som händer i Europa, också sett i ett globalt perspektiv.
Herr talman! I berättelsen från Nordiska rådets svenska delegation för 2013 tar vi upp det nordiska samarbetet, där vi bland annat har arbetat med utbildning och hälso- och sjukvårdsfrågor. Vi har diskuterat vårt konkurrensutsatta och innovativa näringsliv, liksom jämställdhet och de krav som ställs på arbetsmarknaden. Givetvis har klimat- och miljöfrågorna som alltid, i synnerhet på senare år, stått högt upp på våra dagordningar. Den fråga som haft mest fokus på sig under förra året är försvars- och säkerhetspolitiken. Den kom att överlägset dominera under det norska ordförandeskapet. Det resulterade i uppstart av rundabordssamtal som nu genomförs en gång per år i regi av Nordiska rådet tillsammans med Nordefco. Det är ett framgångsrikt arbete som bedrivits länge med fokus på bland annat händelseutvecklingen inom Arktis och på senare tid inom Europa. Detta har nu tagit ett ytterligare steg genom rundabordssamtalen.
Inom Nordiska rådet har vi sedan flera år tillbaka många väl fungerande samarbeten med de baltiska länderna och med länder som ingår i Barentsregionen. Vi har Arktiska rådet, och vi har rundabordssamtal även med nordvästra Rysslands parlamentariker, bara för att nämna några bland flera samråd som vi ingår i.
Detta har varit samtal som har varit mycket framgångsrika och där vi fört debatt om allt från demokrati och mänskliga rättigheter till handelsutbyten och jämställdhet. Allt som har varit på den aktuella politiska dagordningen har vi velat beröra.
Under våren har den alltmer kaotiska utvecklingen mellan Ryssland och Ukraina lett till att NR tillsammans med den parlamentariska församlingen i Ryssland tog beslut om timeout i våra rundabordssamtal. Det har visat sig inte vara framgångsrikt vare sig från svenska parlamentarikers sida eller från de ryska parlamentarikernas sida att genomföra den typ av rundabordssamtal som vi har brukat.
Jag vill säga att vi följer utvecklingen på mycket nära håll, och jag menar att det är klokt att hålla kommunikationen i gång mellan ryska och nordiska organisationer och institutioner på olika nivåer, även om vi på nationell parlamentarisk nivå för tillfället har sagt att rundabordssamtalen måste vara vilande ytterligare ett tag.
Herr talman! I år, 2014, har Sverige övertagit ordförandeklubban för Nordiska rådet. Inför detta har vi tagit fram ett ordförandeprogram som får symbolisera att vi tror på ett fördjupat samarbete mellan Norden och Europa och vice versa, kanske mer nu än någonsin tidigare. Som underrubriker har vi valt tre områden som vi tycker är viktiga, nämligen arbetsmarknaden, utbildning och firandet av det unika att vi har haft fred mellan de nordiska länderna i 200 år.
Med det sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1. Det är en reservation där man tar upp det nordiska samarbetet, som varit mycket framgångsrikt i utvecklandet av vår välfärdsmodell, som håller världsklass, och att vi i Norden kan gå vidare och bli ledande i just omställningen till ett klimatneutralt samhälle. Det är vad som tas upp i reservation 1.
Ur den reservationen väljer jag att ta upp frågan om vår välfärdsmodell. Det gör jag utifrån att detta är min sista debatt i denna kammare. Och vår välfärd för framtiden är, sett ur mitt perspektiv, den klart viktigaste fråga som vi behöver kunna hantera politiskt framöver.
Naturligtvis är vår välfärdsmodell framgångsrik, men den utsätts för ständiga prövningar. Man kan fråga sig om den är tillräckligt robust i dag för att klara framtidens utmaningar, som vi står inför.
Jag är övertygad om att Norden som region aldrig skulle ha blivit så framgångsrik som den är i dag om vi hade valt en annan väg. Detta är resultatet av vår aktiva politik och medvetna val som våra medborgare gjorde när vi valde att påbörja vårt reformarbete för länge sedan i de nordiska länderna. Och vi valde den vägen där välfärdstjänsterna blev något som vi alla, oavsett vilken samhällsklass vi tillhörde, kunde använda oss av. Vi sade ungefär så här: Tjockleken på plånboken ska aldrig få avgöra vilken vård en person ska få eller vilken skola ens barn ska kunna få gå i. Det välfärdskonceptet har varit oerhört framgångsrikt.
Vår välfärdsmodell uppfattas av många som en självklarhet i dag, men vi måste komma ihåg att det inför varje reform naturligtvis har funnits ett politiskt motstånd mot detta. Det finns inte heller någon naturlag som säger att vi i Norden ska ha en bra välfärd för alla, bara så där, av ingenting. Det handlar givetvis om politiska och medvetna val som görs över tiden. Välfärdssamhället är inte en självklarhet.
Vår idé med vår nordiska välfärdsmodell är att vi ska ha en relativt robust och stark offentlig sektor som tar det fulla ansvaret och finansierar bland annat vård, skola och omsorg till alla. Ett starkt, brett och inkluderande folkrörelsearbete står i fokus, och demokratiskt fattade beslut är absolut nödvändiga.
Vi tycker att alla medborgare i Norden ska ha rätt till grundläggande trygghet. Vi står för det som vi kallar ett inkomstrelaterat försäkringssystem. Om man blir arbetslös, sjuk eller får pension ska det vara självklart att man har rätt till en ersättning som är knuten till den inkomst man haft när man jobbade. Det är en av de viktiga byggstenarna i vår nordiska välfärdsmodell och vårt sätt att se det.
Med det sagt är vi medvetna om att detta går att montera ned, och det görs nu i Norden. Det är Nordens konservativa politiska idéer att vi, om jag får uttrycka det så, ska betala mindre i skatt och på sätt krympa den offentliga sektorn. I stället ska den som har mer resurser kunna köpa sig trygghet i form av bättre och snabbare sjukvård, skola etcetera.
Enligt mitt sätt att se på den nordiska välfärdsmodellen går man då ifrån det som har varit grundsynen, nämligen att människor ska bedömas utifrån de behov de har, inte utifrån vilken tjocklek på plånboken som finns eller eventuellt vilken maktposition de kan tänkas ha i ett samhälle.
Herr talman! En av förutsättningarna för en fortsatt nordisk och robust välfärd handlar givetvis om jobb och utbildning. Med fler i jobb ser vi till att få mer skatteintäkter, som vi kan investera i sådant som ger jobb, bättre utbildningar och klimatsmarta lösningar för vår miljö. Det är därför oerhört oroande, tycker jag, med den ökande arbetslöshet som vi ser i Europa och i Norden. Sverige är det land i Norden som redovisar skrämmande dåliga resultat på området.
Det är 27 miljoner arbetslösa i Europa, inklusive Norden. 6 miljoner av dessa är unga. Det är ett mänskligt lidande utan dess like och ett stort hot mot en fortsatt väl fungerande välfärdsmodell i Norden. Den här utvecklingen ska vi aldrig någonsin acceptera. Det är 27 miljoner arbetslösa i hela Europa. Jämför det med Nordens befolkningssiffra, som är 25 miljoner! Vi kan aldrig acceptera en sådan utveckling.
Herr talman! Om vi i Norden vill att vi ska fortsätta att ha det som vi är mest kända för, en stark ekonomi med en robust välfärdsmodell, måste fler människor komma i jobb. Det kommer att vara vår största utmaning inför framtiden. Därför behöver vi gå framåt mer seriöst och mer kraftfullt för att få en bättre samverkan på arbetsmarknadens område.
Slutligen vill jag passa på att tacka alla i denna kammare för alla de år som jag har varit här och debatterat. Det är, som sagt, sista gången jag står i denna talarstol. Jag vill sända ett särskilt tack till Nordiska rådets kanslipersonal, som på alla olika sätt har sett till att vårt samarbete har fungerat på ett väldigt bra sätt.
Jag vill också säga att ni kan vara säkra på att jag kommer att följa debatterna här i kammaren. Jag hoppas verkligen att ni allihop fortsätter att hålla den nordiska fanan högt.
Jag yrkar, som sagt, bifall till reservation 1.