Herr talman! Det var en väldig skönmålning av
EU:s tredje-världen-politik och svartmålning av det
nordiska samarbetet som Holger Gustafsson ägnade
sig åt.
När det gäller frågan om EU och tredje världen
tvingas jag trötta kammaren med information från en
någorlunda sakkunnig instans, nämligen SIDA, som
påpekar att EU:s bistånd har kopplingar som
avspeglar EU:s medlemsländers förutvarande ofta
koloniala relationer. Biståndet är väldigt centralstyrt.
Man berättar t.ex. att EU:s bistånd till Namibia
används som ett påtryckningsmedel för att förmå den
namibiska regeringen att ge EU:s medlemsstater
fiskerättigheter. Så kan det se ut! Detta var bara ett
exempel.
Faktum är att i EU-kommissionens senaste
biståndsprogram sägs det klart att biståndet skall vara
ett led i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken, som syftar till att ge EU en mer
central roll i världspolitiken. Det svenska biståndet
har säkert många brister, men det är i varje fall inte ett
led i någon sådan svensk stormaktspolitik. Här finns
en grundläggande skillnad i attityden till omvärlden.
Holger Gustafsson svartmålar på ett ganska
märkligt sätt försöken att fördjupa det nordiska
samarbetet. Det är intressant att det precis har kommit
ut en ny bok från Nordiska rådet. Kanske har alla
riksdagsledamöter fått en liten lapp om den. Jag har
inte läst boken -- den finns väl inte tillgänglig än -
men i reklamtexten står att det i boken hävdas att EU-
fixeringen under de senaste åren har lett till en
nedvärdering av den folkliga sympatin för nordisk
sammanhållning. Man säger också att det speciella
med det nordiska samarbetet inte är att vi är blåögda
nordbor - sådant är oss helt främmande - utan att det
har förekommit ett folkligt, praktiskt samarbete, att
man har tagit bort passkontroller, att man har gjort det
möjligt för nordbor att studera i varandras länder, ha
med sig postsparbanksboken, jobba i varandras
länder, osv. Det är fråga om en mängd praktiska saker
men inte de centralistiska överbyggnader som är
kännetecknande för den europeiska unionen.
I Miljöpartiet har vi tagit ställning för ett
fördjupande av det nordiska samarbetet i syfte att av
Norden göra den ekologiska föregångsregion som den
nordiska miljö- och alternativrörelsen har jobbat för i
årtionden. Det är det som är vårt syfte med en
fördjupning av det nordiska samarbetet. Vi har som
parti inte tagit ställning för sådana enskildheter som
Holger Gustafsson nämnde i sitt anförande, utan det
pågår en öppen diskussion. Det är emellertid inte
fråga om någon sorts "mini-EU" i nordisk dräkt - på
intet sätt - utan det skall vara ett nordiskt samarbete
som bygger på just den folkliga förankringen.