Herr ålderspresident! Sedan mitten av 1990-talet har livsmedelsproduktionen i Sverige rasat. I dag är ungefär hälften av all mat som konsumeras i Sverige importerad. Det är en direkt konsekvens av Sveriges anslutning till EU. I och med den Europeiska unionen har vi fått en helt och hållet fri marknad, och vi har också fått en gemensam jordbrukspolitik som dikteras från Bryssel.
Detta har gynnat stordrift på bekostnad av småbrukare, på bekostnad av svenska livsmedelsproducenter. Ungefär en bonde om dagen har lagt ned sitt jordbruk i Sverige under de senaste åren.
Vissa kanske tycker kanske att det här är ett pris som vi får betala för EU-medlemskapet. Men vi i Vänsterpartiet tycker att någonting måste göras för att man ska kunna producera mer livsmedel i Sverige på ett hållbart sätt.
Vi borde kunna bli näst intill självförsörjande på livsmedel i Sverige. Vi har rena jordar, förhållandevis rent vatten, duktiga bönder och konsumenter som vill köpa lokalproducerade livsmedel. Vi har inte antibiotika eller hormoner tillsatta i våra livsmedel.
Men om det ska bli av behövs det en strategi för hållbar livsmedelsproduktion, och det har diskuterats av flera. Men jag ser några dimensioner i en sådan strategi som vi i Vänsterpartiet vill lyfta fram, och jag är inte riktigt säker på att andra partier vill ha det. Jag är siste talare i dag, men jag uppmanar alla som deltagit i debatten att begära ordet så att det kan bli en debatt i dessa frågor.
Vi i Vänsterpartiet vill till exempel att det sätts upp ett mål om självförsörjningsgrad för livsmedelsproduktion i Sverige. Magnus Oscarsson var tidigare inne på det och undrade vad som händer vid ett krisläge. Jag kan tala om det. Efter tre dagar är hyllorna tomma. Vi tycker att till exempel 85 procent av de livsmedel som konsumeras ska vara producerade i Sverige.
Vi vill ha bidrag till dem som producerar det som vi brukar kalla för kollektiva nyttigheter. Om man kan producera på ett sådant sätt att det bidrar till att uppnå våra miljömål, att det minskar utsläppen av växthusgaser, att djuren behandlas väl, ja, då ska man kunna få bidrag. Men den form av rutinmässiga produktionsbidrag som utbetalas från Bryssel är inte några bra bidrag, för de gynnar storproducenter och slår ut småproducenter. Det finns ingen som helst miljövinst med dessa bidrag.
Vi tycker att våra offentliga upphandlare ska kunna upphandla svenskproducerade och närproducerade livsmedel. Detta borde vara helt klart och tydligt i lagen om offentlig upphandling. Tyvärr är det inte så. Därför måste den lagen ändras.
Vi tycker också att det behöver konsumeras mindre kött och mer vegetabilier i Sverige. Jag ser mängder av intressanta affärsmöjligheter för alla producenter som vill producera mer av hållbar mat som är baserad på vegetabilier. Det skulle leda till att färre djur behöver födas upp och slaktas, till minskade utsläpp av växthusgaser och till minskad övergödning. Inte minst skulle det leda till en bättre folkhälsa. Vi mår bättre av att äta mindre kött.
Det behövs hårdare tag mot matfusk. Matfusket är en industri som omsätter miljarder euro runt om i Europa. Även i Sverige finns det ett omfattande matfusk. Det behövs till exempel hårdare straff för dem som fuskar med maten. Fram till 2006 var brott mot livsmedelslagen belagt med fängelsestraff. Så är det inte i dag. I dag består sanktionen bara av böter.
Sist, men inte minst, behöver vi lämna EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Den är helt enkelt ett stort byråkratiskt, pengaslukande och miljöfarligt monster. Vi skulle kunna producera mycket mer och bättre livsmedel om vi inte var delaktiga i EU:s gemensamma jordbrukspolitik.
Vi ser nu att länder som Storbritannien ställer krav på EU. Självklart skulle Sverige kunna ställa krav och säga att vi vill ha ett undantag för EU:s jordbrukspolitik. Vi vill producera våra livsmedel själva på det sätt som vi vill.
Herr ålderspresident! Som jag sa tidigare är jag siste talare. Då har man det stora nöjet att ha fått lyssna på tidigare talare.
Jag lyssnade med intresse på Moderaternas Jonas Jacobsson Gjörtlers inlägg. Han sa att det behövs hårdare straff för dem som fuskar med livsmedel. Det är väldigt bra, men när vi i Vänsterpartiet har föreslagit det - och det är inte ofta som vi kräver hårdare straff, men just på det här området vill vi att det ska införas fängelsestraff vid brott mot livsmedelslagen - har ni i Moderaterna röstat nej. Vi har haft interpellationsdebatter med ansvarig minister som har sagt nej till det förslaget. Om ni nu har ändrat politik, så välkomnar jag det.
Eskil Erlandsson från Centerpartiet har tyvärr har lämnat kammaren. Men det är inte är så konstigt att hans projekt Matlandet Sverige lades ned. Det skapade inte de 20 000 nya jobben i Sverige och den omfattande utvecklingen av svensk livsmedelsindustri, utan tyvärr handlade det mest om stora galor och mässor där ansvarig minister åkte runt och provåt mat av olika sorter. Det fanns inte heller någon hållbarhetsdimension i Matlandet Sverige. Det där måste göras om och det måste göras rätt, om vi ska satsa på svensk livsmedelsproduktion.
Jag har hört Magnus Oscarsson från Kristdemokraterna många gånger kräva åtgärder för de svenska mjölkbönderna. Om vi ska vara ärliga var det ganska många mjölkbönder som lade ned sin verksamhet även under det borgerliga styret under åtta år. Men jag vill fråga Magnus Oscarsson: Varför hör man aldrig Kristdemokraterna ställa några krav på Arla? När jag pratar med mjölkbönder säger de: Det viktigaste för min verksamhet är vad Arla eller andra mjölkuppköpare betalar mig för den mjölk som jag levererar.
Under förra året sänkte Arla kraftigt sina avräkningspriser, med ungefär 25 procent, till de bönder som levererar mjölk. Varför det? Samtidigt kan Arla betala ut miljonlöner till toppen som styr företaget nedifrån Danmark. Jag tror att Kristdemokraterna skulle kunna spela en roll genom att även ta upp den dimensionen.
Jag håller helt klart med Stina Bergström från Miljöpartiet om att vi ska ha krav på mer ekologiskt, både inom konsumtion och inom produktion. Men jag förstod inte riktigt var ni ville lägga de kraven. När vi tidigare har tagit upp att vi vill lyfta in det i landsbygdsprogrammet, där det tidigare har funnits, har vi inte fått något stöd från Miljöpartiet.
Till Runar Filper från Sverigedemokraterna vill jag säga att jag ser att Sverigedemokraterna vill ha mer av livsmedelskontroller. Det är bra och viktigt. Om jag inte hörde fel sa dock Runar Filper i sitt inlägg att livsmedelskontroller är någonting byråkratiskt som överlag är ett stort problem för de företag som kontrolleras. Men om man vill ha fler livsmedelskontroller blir det ju mer av detta. Jag instämmer i alla fall i att det behövs mer livsmedelskontroller om vi ska få någon ordning i den här branschen.