Herr talman! Civilutskottets betänkande 13 om konsumenträtt behandlar 66 förslag som ledamöter från samtliga riksdagens partier har lagt fram under allmänna motionstiden 2012.
Ofta väljer jag, herr talman, att peka på antalet förslag som behandlas i ett betänkande när jag inleder mina anföranden. Jag gör det därför att jag brukar känna mig stolt över att en oproportionerligt stor del av de förslag som behandlas brukar komma från Miljöpartiet. Men den här gången kan jag inte motivera mig på det viset, eftersom Miljöpartiets ledamöter har lagt fram bara fem av förslagen, vilket i och för sig är en hyfsat proportionerlig andel av förslagen i förhållande till vår andel av antalet ledamöter här i kammaren.
Det intressanta här är, förutom det stora antalet förslag, att de kommer från samtliga riksdagspartiers ledamöter. Det visar att konsumentfrågor verkligen engagerar både allmänheten och ledamöterna.
Många av förslagen återkommer år efter år trots att de avslås av riksdagen. Det betyder att ledamöterna i sina kontakter med medborgare runt om i landet får klara signaler om problem med gällande regler. Den ständiga press som vi ledamöter upplever från enskilda, organisationer och andra grupperingar lämnar inget utrymme för oss ledamöter att ge upp trots att vi har motgångar i kammaren.
Förslag som ständigt återkommer trots att de avslås innebär därför en signal till regeringen, som naturligtvis inte kan ha lika omfattande kontakter med befolkningen som vi ledamöter har, om att det är dags för regeringen att utveckla konsumenträtten. Så tycker jag att man kan beskriva en del av vårt demokratiska system - det är så det fungerar.
Den stora frågan i det här betänkandet har blivit problemen kring snabba, korta lån eller, som utskottet har valt att benämna det, sms-lån, eftersom det är den snabbast växande formen för just snabba, korta lån.
Drygt halva betänkandet redovisar den offentliga utfrågning som civilutskottet genomförde den 19 februari i år. Utfrågningen visade med stor tydlighet att det inte bara är Konsumentverket, Kronofogdemyndigheten, Finansinspektionen och Justitiedepartementet som är allvarligt bekymrade över utvecklingen med den här växande skuldsättningsformen. Även de företrädare för utlåningssidan som medverkade var tydliga med att den utveckling vi ser inte är önskvärd. Alltså inte ens för dem som lånar ut är dagens situation tillfredsställande.
Problematiken kring vilka verkliga räntenivåer som tillämpas tyckte jag tyvärr inte blev så grundligt genomlyst under utfrågningen att man kan hävda att det förekommer en viss volym av ockerräntor. Men de långivare som tar de största riskerna och tillämpar de högsta räntenivåerna är förmodligen inte de som deltog i utfrågningen. Att väldigt höga räntor förekommer verkar dock ganska klart, liksom att många låntagare får problem med en ackumulering av ett stort antal lån på varandra och därmed en hög skuldsättningsnivå.
Personligen är jag så gammalmodig att jag tycker att det är betydligt trevligare att spara först i stället för att betala sedan. Dagens kultur, där snabba pengar och inställningen att man ska ha allt genast gäller, uppfattar jag som ett grundproblem.
Det är klart att en situation kan uppstå där någon måste låna för att klara sig fram till nästa lön. Men det kan inte motivera omfattningen av de här snabba, korta lånen. Självklart är det i de flesta fall en fråga om planering och inställning, också med anledning av att kreditförlusterna faktiskt är relativt små för den här typen av utlåningsverksamhet.
Det finns två reservationer i den här delen av betänkandet, men Miljöpartiet har valt att inte reservera sig eftersom det pågår ett arbete, som i sin tur har sitt ursprung i tidigare yttranden som utskottet har gjort på det här området.
Det har också framgått tydligt från regeringssidan att man har för avsikt att lägga fram förslag för riksdagen om åtgärder för att minska problemen kring de så kallade sms-lånen. Då menar vi från Miljöpartiets sida just nu att det kan vara bättre att invänta de initiativen. Men i Miljöpartiet utgår vi från att regeringen inte bara kommer med förslag om förenklad skuldsanering. Vi menar att det behövs åtgärder som minskar risken för att människor fastnar i skuldfällan, med växande räntekostnader. Det får liksom inte bli någon sorts ny kultur att man lånar ohejdat i tryggheten att man sedan kan få skuldsanering.
Herr talman! Betänkandet innehåller, som jag inledningsvis nämnde, ett stort antal förslag som återkommer nästan årligen. Oppositionen har ett särskilt yttrande där vi hänvisar till tidigare ställningstaganden. Det finns ett flertal intressanta förslag där som säkerligen återkommer även i framtiden, men för tids vinnande kommenterar jag inte dem här i dag.
I en motion från Miljöpartiet föreslås en genomgång av hela konsumenträtten med målet att skapa en särskild konsumentbalk. Förslaget är inte nytt, och det är inte första gången det avslås i kammaren. Vår uppfattning är emellertid att en samordning av konsumenträtten skulle underlätta för konsumenterna att förstå sina möjligheter i lagstiftningen, och vi kommer att fortsätta driva på för en sådan utveckling.
Slutligen har Miljöpartiet en reservation i betänkandet som gäller den bristande följsamheten beträffande de avgöranden som Allmänna reklamationsnämnden gör.
Regeringen delar i princip den problembeskrivning som vi gör från Miljöpartiets sida, och vi vet att det pågår ett arbete i Regeringskansliet om hur man kan få företagen att på ett bättre sätt följa de utslag som Allmänna reklamationsnämnden gör. Det är positivt, och vi tycker att det är bra att man får en förbättring - vi väntar oss det i alla fall.
Jag tänkte, herr talman, för ovanlighetens skull avstå från att yrka bifall till den här reservationen, trots att det är den enda vi har i betänkandet. Vi ledamöter har ju ett uttalat tryck på oss att försöka minimera antalet omröstningar, så då tänkte jag bidra till det den här gången. Men vi utgår ändå från att regeringen läser våra reservationstexter och att vi snart kommer att få konkreta förslag på det här området.
I övrigt, herr talman, vill jag bara än en gång påminna kammaren om behovet av insatser för eftersatta järnvägssträckor och då naturligtvis i första hand behovet av ett dubbelspår mellan Falun och Borlänge.