Herr talman! Vi har återigen gått igenom en om-
gång av granskningar av regeringen. Konstitutionsut-
skottet lägger ungefär halva sin tid på att granska
regeringen. Vi kommer med ett betänkande varje vår.
Ett digert betänkande blev det också i år. Det är
många ärenden, som flera talare har varit inne på. Jag
tycker att det är några ärenden som är värda uppmärk-
samhet och som är intressanta både för dagens situa-
tion och för framtiden.
Jag tycker att konstitutionsutskottet kanske
främsta uppgift är att vara någon form av vakthund
för öppenhet och mot maktmissbruk. Det är granska-
rens uppgift. Jag tycker också, som t.ex. Anders
Björck var inne på, att konstitutionsutskottet har en
viktig funktion i att vakta riksdagens intressen gente-
mot regeringen. Många gånger har jag känt mig litet
besviken på att riksdagens majoritet så enkelt och lätt
har gått med på att minska sin egen roll och sina möj-
ligheter att påverka och överlåtit så mycket åt rege-
ringen, trots att funnits goda möjligheter för riksdagen
att agera och goda skäl för det också.
Jag tycker att konstitutionsutskottet i sin gransk-
ning fungerar men kan också bli betydligt bättre.
Många har sagt att det faktum att vi ganska sällan
kommer överens om hård kritik mot regeringen är ett
stort problem. Jag ser det inte som ett stort problem.
Jag ser själva utredningen, arbetet att ta fram material,
fråga ut ministrar, ställa frågor till regeringen och
genomföra själva granskningen som en huvuduppgift.
Det är vägen som är mödan värd snarare än att kom-
ma överens om en liten krumelur på slutet, även om
den krumeluren ibland kan vara nog så viktig för att
påverka och förändra för framtiden. I några fall har vi
även i år lyckats komma överens. I några fall har det
varit viktigt, t.ex. när det gäller att bevaka riksdagens
intressen i EU-nämnden. Kurt Ove Johansson ville
påpeka att EU-nämnden inte har den konstitutionella
styrka som ett vanligt riksdagsutskott har. Därför kan
man inte ta lika starkt på det som sagts där. Jag menar
att det visar att det finns en svaghet i den organisation
som vi har byggt upp. Riksdagen har blivit rådgivare,
och riksdagens organ, EU-nämnden, är för svagt. Det
kan inte riktigt binda upp regeringen på ett sätt som
visar att faktiskt folkstyret fungerar. Det måste ändras
på ett eller annat sätt, som jag ser det.
KU kan bli bättre. Vi kan göra bättre utredningar,
även om många är bra redan nu. Jag tycker att vi kan
göra bättre utfrågningar. Vi är alla ibland litet för
dåliga på att ställa de rätta frågorna till ministrarna
när vi frågar ut dem. Jag tycker, liksom Kurt Ove
Johansson, att vi kunde bli litet effektivare i arbetet.
Ett problem som ibland uppstår under granskning-
en är när t.ex. de stora partierna, Socialdemokraterna
och Moderaterna, blir överens lite grand under täcket.
Det försvårar en genomlysning och en ordentlig
granskning. Vi har några sådana ärenden i år. Det
gäller t.ex. frågan om scientologbibeln, kronförsvaret
och regeringens direktiv till säpo.
Den s.k. scientologbibeln är en fråga där jag tyck-
er att ju mer man tittar på den, desto allvarligare
framstår den. Argumenten för att regeringen plötsligt
sades göra rätt när den kovände och inte längre till-
lämpade svensk grundlag utan hemligstämplade ett
material som kommit in till en myndighet. Det skulle
vara att svensk offentlighetsprincip bryter mot inter-
nationell upphovsrätt. Det är, tycker jag, ett helt fel-
aktigt sätt att tolka svensk grundlag. Svensk grundlag
skall tillämpas oavsett om man i något fall har en
konflikt mellan upphovsrätten och offentlighetsprin-
cipen. Svenska medborgare skall behandlas på samma
sätt som utländska medborgare i det här avseendet i
Sverige. I Sverige skall svensk lag tillämpas. Skulle
det vara så, vilket ingen ännu inte har kunnat visa, att
det finns en klar konflikt mellan upphovsrätten och
offentlighetsprincipen skall regeringen inte börja med
skilda tillämpningar för svenska och utländska med-
borgare. Då skall man reagera genom att förändra.
Antingen får man säga att man gjorde ett misstag
när man skrev på internationella konventioner som
bryter mot svensk grundlag, och så får man hoppa av
dem, eller så får man ändra i grundlagen. Sedan kan
man också ändra tillämpningen. Men det är åt fanders
att efter påtryckningar från andra länder börja ändra
tillämpningen av svensk grundlag. Vi har ända sedan
andra världskriget varit överens i Sverige om att det
inte får gå till så. Men nu ändras konsensuslinjen om
att offentlighetsprincipen skall gälla i Sverige oavsett
vad andra tycker. Jag tycker att det är bedrövligt.
Kanske ännu mer bedrövligt är det att KU:s ma-
joritet har fått stora skälvan i denna fråga och tappat
greppet om situationen. Man har i stället för att göra
en seriös och självständig bedömning helt övergått till
att göra som regeringen säger. Det är helt oaccepta-
belt att det organ som granskar regeringen i stället i
praktiken tar order. Det är helt oaccceptabelt att det
organ som skall vakta på öppenhet och grundlagar i
stället tar till hemligstämpel och tystnadsplikt utan att
det finns tillstymmelse till skäl för detta. I stället för
att granska skyddar man en sjuk sak. När argumenten
tryter tar man till tystnadsplikt för att hindra en öppen
debatt. Tyvärr måste jag säga att det är en skam för
Sveriges riksdag att det får gå till på det sättet.
En annan viktig fråga som vi har behandlat i
konstitutionsutskottet under våren är regeringens
hemliga direktiv till säpo, där man möjliggör en
åsiktsregistrering av svenska medborgare. Jag tycker
att det i detta fall finns ovanligt stora skäl för att göra
en ordentlig granskning och genomlysning. Det är en
fråga som berör väldigt många människor - tusentals
människor i Sverige - som har blivit inte bara regist-
rerade utan på olika sätt förföljda av den svenska
staten med regeringarnas uttryckliga godkännande
ända från mitten av 70-talet fram till i dag.
I många fall har det kanske varit vettigt och rim-
ligt. Det är, som Kurt Ove Johansson och Anders
Björck har sagt tidigare, antagligen nödvändigt att vi
har en säkerhetspolis. Det finns de som vi behöver
bevaka, men det har gällt långt ifrån alla. Jag kommer
att gå in på det litet mer senare.
Naturligtvis försvårar de hemligstämplingar som
gjorts och den tystnadsplikt som införts i detta ärende
också en offentlig debatt, men man kan ha en större
förståelse för att denna fråga faktiskt omgärdas av
sekretess. Här finns det skäl för det, även om jag
tycker att en stor del av materialet borde bli offent-
liggjort. De skälen väger också tungt. En öppen debatt
skulle kunna minska de sår som finns i det svenska
samhället och reda ut några av de problem som har
skapats under decennier.
KU:s granskning stöder kravet att en sannings-
kommission eller s.k. Lundkommission borde genom-
föras. Det vi har sett talar entydigt för detta.
Jag har personligen tyckt att man kunde offentlig-
göra regeringens hemliga direktiv åtminstone när det
gäller kriterierna för vilka människor som kan regist-
reras och också de äldre listor på organisationer som
finns i de hemliga direktiven. Detta har majoriteten
inte gått med på. Jag tycker att det är väldigt synd,
därför att öppenhet är effektivt. Skall vi har en bra
och stark fungerande demokrati där det finns förtro-
ende mellan det politiska systemet å en a sidan och
medborgarna å den andra måste vi försöka våga tala
om verkligheten som den är. I detta fall skulle det inte
skada Sverige.
Regeringen har också sagt att man tänker avskaffa
systemet med hemliga direktiv. Mitt förslag är därför
att man skall gå medborgarna till mötes snarare än att
fortsätta att hemligstämpla och styra Sverige genom
tystnadsplikt.
Jag kommer in på en rad andra frågor senare un-
der debatten. Jag går in litet mer i detalj på de frågor
som jag tycker är viktigast, t.ex. om scientologmate-
rialet och regeringens direktiv till säpo. Jag kan redan
nu säga att jag yrkar bifall till reservation nr 2, 3, 4, 5
och 14. Jag är med på några till, men jag tycker att det
kan räcka med att ta fram de frågor som jag ser som
de viktigaste.
Jag vill också säga ett par korta ord till Kurt Ove
Johansson, som skall avgå. Jag har inte känt honom i
flera decennier här i utskottet, för jag har inte varit
med så länge. Jag tycker att han är en buffel och be-
tonghäck på många sätt, men innerst inne har han
ändå ett gott hjärta, och han är en bra kamrat. Jag
gillar Kurt Ove skarpt.