Herr talman! Arbetsmarknadsministern uttryckte
sin glädje över valresultatet. Jag tycker inte att vi skall
missunna honom den glädjen. Han säger att det däri
ligger ett uppdrag. Visst gör det det. Men glöm inte
att det både skall passera med godkännande i
riksdagen och bör leda till framgångsrika resultat.
Jag känner också stor sympati för mycket av det
som arbetsmarknadsministern sade när det gäller att
vårda folkhemmet, att få en grönare politik - vad det
nu exakt kan vara - och den klara bekännelsen till
Europasamarbetet. Det är viktigt att det blir sagt i
arbetsmarknadsministerns jungfrutal här i dag.
Jag uppskattar också, herr talman, att det var en
del som Anders Sundström inte sade. Jag skall inte
tala om vad jag möjligen hade förväntat mig. I det
lägger jag in en rejäl portion hopp.
Det är också viktigt att vi tar upp det som
ministern sade om risken med att tolerera en hög
arbetslöshet. Jag tror att det är viktigt att denna
kammare med en enda stämma säger att
arbetslösheten måste bekämpas i alla dess delar.
Så till några andra frågor. Några nya individuella
förmåner skall inte kunna förväntas. Nej, det är väl
bra att det sägs. Frågan är bara vad Anders Sundström
menar. Menar han att vi skall göra rent hus med 80-
talets svindlande affärer och klipparekonomi? I så fall
är det bra att det sägs. Men det är klart att nya
individuella förmåner måste finnas för arbete,
sparande och nyföretagande. Det måste ses till att inte
den individuella stimulansen försummas.
Det är naturligtvis så att vi har en kort och en lång
dimension i den här politiken. Men det är ju ingenting
nytt. Jag delar uppfattningen att det anställs för få, att
övertiden är för mycket, att inflationen är farligt nära,
att flaskhalsarna finns här och att utbildningen är
viktig. Men det är klart att vi har ett bekymmer,
nämligen att dem som vi nu bjuder till utbildning är
den minst utbildningsbenägna gruppen. Det är alltså
inte helt enkelt att hantera det här.