Fru talman! Margareta E Nordenvall har frågat
mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att förklara det
moraliskt försvarbara i att hundratusentals patienter
kommer att hänvisas till långa vårdköer efter årsskif-
tet. Vidare undrar hon över vilka åtgärder regeringen
tänker vidta för att tillmötesgå patienternas behov av
läkarkontinuitet och om regeringen är beredd att om-
pröva beslutet om ersättningsetablering.
Bakgrunden till hennes frågor är bl.a. de föränd-
ringar som riksdagen beslutat om på regeringens
förslag, dels i propositionen 1994/95:109 Vissa pri-
vatpraktiserande läkares och sjukgymnasters etable-
ring m.m., dels i propositionen 1994/95:195 Primär-
vård, privata vårdgivare m.m.
Den förstnämna propositionen innebar att den fria
etableringen avskaffades, dvs. möjligheten för privata
specialistläkare och sjukgymnaster att utan prövning
och godkännande av landstinget etablera sig med rätt
till offentlig finansiering enligt de statligt fastställda
taxorna. I den senare infördes ytterligare förändringar
för dessa vårdgivare, bl.a. en 65-årsgräns för rätt till
ersättning enligt lagen om läkarvårdsersättning och
lagen om ersättning för sjukgymnastik. Ett av huvud-
skälen till att införa en 65-årsgräns var att denna ål-
dersgräns motsvarar den nuvarande pensionsåldern
för offentliganställda läkare och sjukgymnaster. En
åldersgräns ger också landstingen förutsättningar att
bedöma avgångar från hälso- och sjukvården också i
privat regi, vilket har betydelse bl.a. för rekrytering
och planering av läkarnas specialistutbildning.
Jag vill i detta sammanhang också understryka att
landstingen och de privata vårdgivarna genom vårdav-
tal kan träffa överenskommelser om fortsatt verksam-
het med offentlig finansiering även efter det att vård-
givaren fyllt 65 år. Vid de överväganden som kommer
att göras huruvida vårdavtal skall tecknas eller ej
utgår jag från att landstingen tar hänsyn till att konti-
nuiteten i läkarkontakten kan vara av stor betydelse
för vissa grupper. Ett vårdavtal kan ge möjligheter att
fullfölja behandlingar inom exempelvis psykoterapi.
Andra åtgärder, som vidtagits för att förbättra pa-
tienternas behov av läkarkontinuitet, är att alla som är
bosatta inom landstinget skall kunna välja en fast
läkarkontakt i primärvården. Detta är sedan den 1
januari 1996 lagstadgat i hälso- och sjukvårdslagen
och skedde till följd av regeringens förslag i den s.k.
primärvårdspropositionen.
När det gäller Margareta E Nordenvalls fråga om
återinförandet av s.k. ersättningsetableringar fanns det
en möjlighet till sådan etablering fram till den 1 janu-
ari 1994. Vid en ersättningsetablering kunde en läkare
överta en befintlig praktik från en kollega och driva
praktiken vidare med offentlig finansiering om verk-
samheten hade i huvudsak oförändrad inriktning.
Anledningen till att regeringen inte anser vare sig
rätten till fri etablering eller ersättningsetablering
försvarbar är att den försvårar landstingens möjlighe-
ter att styra inriktningen och omfattningen av häl-
so- och sjukvården efter rådande behov och resurser.
Landstinget måste således ha möjlighet att anpassa
vårdutbudet efter demografiska förändringar, den
medicinska utvecklingen och det ekonomiska utrym-
met. Med begränsade resurser kan såväl en fri etable-
ring som ersättningsetableringar i vissa fall motverka
landstingens möjligheter att uppfylla sina åligganden
enligt hälso- och sjukvårdslagen, dvs. att erbjuda alla
invånare en god och tillgänglig vård.
Jag delar inte heller Margareta E Nordenvalls upp-
fattning att bristen på privatpraktiserande läkare i sig
ger upphov till långa vårdköer. Problem med vårdköer
måste ses ur ett större perspektiv, där självfallet de
resurser som står till hälso- och sjukvårdens förfogan-
de måste användas på bästa sätt. Vid val av driftform
- offentlig, privat eller kooperativ - måste verksam-
hetens inriktning, tillgänglighet, kvalitet och kostnad-
seffektivitet vara styrande.
För att man bl.a. skall kunna följa upp intentioner-
na med de förändringar som genomförts har Land-
stingsförbundet och staten träffat en överenskommel-
se om att lokala samverkansorgan skall inrättas inom
varje landsting. I dessa skall det finnas företrädare för
landstinget och de privata vårdgivarna. Samverkan-
sorganet skall bl.a. analysera landstingets behov av
olika specialister i öppenvård och yttra sig om ansök-
ningar om vård- och samverkansavtal inför lands-
tingets beslut.
Regeringen har även tillsatt en delegation för
samverkan mellan offentlig och privat hälso- och
sjukvård som på nationell nivå följer utvecklingen av
vårdutbudet i landstingen och av alternativa driftfor-
mer inom hälso- och sjukvården. Delegationen kom-
mer att verka fram till utgången av år 1997.