Fru talman! Nu har vi fått nya forskarrapporter
om fiskesituationen framför allt när det gäller torsk
men även när det gäller sill i Östersjön och i Väster-
havet. De kom under den tid då jag var i Bali och
diskuterade förberedelserna för Johannesburg. Jag har
inte hunnit sätta mig in i dem riktigt än, men det är
väl ingen tvekan om att de talar för en mycket stark
restriktivitet när det gäller fiske framöver. Kanske
behövs det fiskestopp på torsken för båda bestånden i
Östersjön och också i Skagerrak.
Jag kommer självfallet nu att diskutera det här
med Margareta Winberg, som är ansvarig fiskemi-
nister. Jag känner mig också mycket starkt ansvarig
för den här frågan, för jag menar ju att havsmiljön
måste betraktas ur ett ekosystemperspektiv. Man
måste se på hela det biologiska livet i haven för att
komma fram till riktiga slutsatser när det gäller t.ex.
fisket och fisktillgången. Det är mycket möjligt att vi
hamnar på att i förhandlingarna driva frågan om fis-
keförbud i Östersjön och Skagerrak under en period
för att öka förutsättningarna för torsken att återhämta
sig.
Om vi i de förhandlingarna inte lyckas komma
tillräckligt långt har jag sagt att vi kan komma i en
situation där vi måste överväga att införa ett isolerat
svenskt fiskestopp, men det förutsätter naturligtvis att
den kvot som vi i så fall inte utnyttjar inte tillfaller
någon annan nation. Det förutsätter också att den här
insatsen blir på något sätt meningsfull när det gäller
det som är uppgiften, nämligen att rädda torskbestån-
det. Det handlar alltså inte om någon enstaka sym-
bolåtgärd, utan det måste vara meningsfullt när det
gäller det som är det övergripande målet här, att se till
att torsken inte försvinner med risk att den kanske
aldrig någonsin kommer tillbaka.